Sjuk Apa & klickerträning

Apan kom hem från jobbet i morse och hon såg ut som ett sådant där katastrofvrak som äckliga katter släpar hem och är stolta över. Hon skulle dessutom i sitt klena tillstånd, gå morgonrunda med mig och Stridstysken. Jag sade till den där speedade pälsbollen att han allt fick uppföra sig och det gjorde han, tills vi träffade en stor pudel i ett långt flexikoppel.

Stridstysken är ju så sabla pinsam! Träffar vi andra hundar ute så går han omedelbart i något mördarläge och ska morra och hålla. Det är en jättedålig övning när man är ute med Apan, speciellt när hon är ynklig. Då är hon liksom extra härsken i humöret. Stackars Stridstysken så stor tung och envis han är så fann han sig flygande in till Apans sid och morra var inget bra det heller. Han fick sitta i utgångsposition och stirra på en härsken Apa och det är läskigt!

Vi vill dock ge en eloge till pudelns ägare, han satte nämligen sin hund ner och stod helt stilla medan Apan fick koll på Stridstysken. Själv höll jag mig på min kant och när Apan röt fot till Stridstysken så satte jag mig intill honom och påpekade för Apan att jag faktiskt hade uppfört mig. Väl hemma så fick vi frukost och sedan rasade vraket till Apa ner i bädden.

Husseapan kom upp och långrastade oss och han servade Apan med slemlösande och hostmeducin för hon lät som en jobbig jack russell där hon låg och hostade. Jag höll Apan under uppsikt och det är ett jobb man blir trött av så för att hon inte skulle smita när jag tog små powernaps så hade jag hennes mage som huvudkudde. När hon väl masade sig upp var hon feberfrusen och kunde knappt prata alls.

Husseapan och Stridstysken hade dragit iväg ut i ovädret för att träna spår. Apan tittade ut och viskade hest till mig att det var inte aktuellt men att vi kunde göra klickerträning och shejpa moment inomhus. Så vi roade oss med att börja med fjärrdirigeringen och då ställandet. Sitt kan jag på handtecken och Apan hade en plan för läggandet.

Läggandet körde vi på en inkallning och Apan lyckades kraxa fram ett fullt begripligt "ligg" och jag fattade äntligen vad hon ville med det och armflaxandet. Hon vill ju att jag ska lägga mig på väg in till henne och inte framför henne som jag har trott. Det är en ryslig tur att vi har klickern som gör att vi kan kommunicera och lösa problem *vift*

När vi var klara så visade vi Husseapan och Stridstysken, grunderna i klickerträning. Precis som alla andra hundar, fattade han snabbt att klick = belöning. Targeten hade han lite svårt för men Apan säger att han kommer klura ut den snabbt och ha mycket nytta av att han förstår att man ska dutta den. Husseapan tyckte det hela var lite flummigt men Apan säger att targeten är otroligt användbar och därför viktig att få med från början. Vi får väl se om han är något bildbar, fast de kanske inte hade klickers där i urgermanien som han påstår att han kommer ifrån.

När vi var klara med träningen så bäddade Apan ner sig i soffan och där har hon legat hela kvällen. Hon är helt brännhet och låter som en anfådd engelsk bulldog. Det rosslar och slemmar något helt otroligt om henne. Jag har lovat Husseapan att jag ska vakta henne medan han och stridstysken är på jobbet under natten.

Med klickerglada svansviftningar

Grå