Vi råkade ha trasigt Apan!

Det är med enorm motvillighet som jag inser att det börjar bli vissa rutiner i livet med Slyngeln under lyans tak. Han är rätt stökig och brötig och precis som alla andra tonåringar så ska han hota med att ta till knytnävarna(tänderna) så fort han anser att han utsätts för en orätt - oförskämt! Turligt nog följer aporna allt som händer med hökögon och han får tillsägelse att så uppför man sig inte här.

Han har egentligen inte försökt något större sedan första dagen då han gav mig ett tjyvanyp i ett obevakat ögonblick. Då visade jag honom alla mina tänder och talade om att han skulle passa sig för att sätta sig upp mot de som är äldre. Aporna såg honom så han fick bassning där med. Det är inte så kul att vara ny och börja med att få flocken emot sig...

Apan har jobbat mycket sedan Slyngeln kom så det har blivit hennes jobb att gå morgonrunda med oss. Hon har varit jättenöjd och tyckt att vi har varit duktiga. Det är bra beröm med tanke på att Apan är högst ocharmerande när hon är trött efter sina nattpass och bara vill sova. Det har faktiskt varit helt händelselöst. Apan har kopplat oss, vi har promenerat, fått frukost och sedan har Slyngeln stängts in i sin lya.

I morse hade vi precis gått ut och kommit en liten bit på vägen när grannhunden med punkfrissan kom ut. Jag bryr mig inte om honom men den blivande actionhjälten var ju bara tvungen att ställa till en scen. Han morrade massor, skällde och gjorde ett utfall så att Apans arm slets bakåt, snett över ryggen. Jag var upptagen med att lukta på en tikfläck så jag hörde bara morret och skällandet. Helt övertygad om att vi nu var under anfall, bestämde jag att supporta Slyngeln för en sådan sak lär han inte reda ut själv. Alltså kastade jag mig i samma riktning så långt kopplet nu tillät och då var det något som poppade till i Apans axelmuskel i armen som Slyngeln redan hade dragit bak över ryggen.

Behöver jag ens berätta att Apan fick ett utbrott på oss?

Koppelkorrigeringar som jag avskyr och Apan helst undviker och jäklar vad hon skällde. Hon läste lusen av oss båda och talade om att vi inte var vatten värda så illa som vi uppförde oss. Hon hade så ont i armen att hon knappt kunde röra den. Hon fick ta båda våra koppel i en hand och sedan talade hon om att den som uppförde sig illa skulle hon göra kaos med. Både jag och Slyngeln gick fot, det är världens bästa sätt att få Apan snäll igen.

Fast även om hon blev hyfsat snäll så muttrade hon en del ondsint aptjatter under resten av promenaden. Jag var lite orolig för hennes arm för den hängde lite konstigt, jag nosduttade den för att kolla om den fortfarande satt fast. Apan sade att det var lugnt men att det skulle göra ont ett tag. Hon säger att hon vet vad det är som har gått trasigt och att det läker.

Efter det så var morgonrutinen precis som vanligt, fast när Slyngeln var instängd och Apan hade bäddat ner sig i stora bädden, då smög jag in till henne, gav henne en nospuss, duttade armen och sedan kröp jag upp och lade mig vid hennes fötter för att vakta henne så att inte mer saker gick trasigt medan hon sov.

Med vänliga svansviftningar

Grå