17 februari 2011

Galen Pälsboll

Idag var det meningen att jag skulle promenera med Allan och hans matteapa. Jag hade jagat upp Apan ur sängen i god tid genom min alldeles egna strategi - ta över sängen! Ja, inte Husseapans halva, utan den halvan som Apan sov på. Man smyger upp i fotändan och så annekterar man i sakta mak, mer och mer plats. Till slut tröttnar Apan på att sova ihoprullad som en annan snigel och går upp...
Jag hade förmiddagssnooz i min bean-bag och Apan satt vid köksbordet och petade i sig frukost, när vi hörde Husseapans mobiltelefon ringa. Vi hörde också att Husseapan tryckte bort samtalet och det är fullt förståeligt när man har jobbat natt och vill sova. Telefonen ringde igen och då svarade Husseapan, vi hörde att han mumlade långt där nere under täcket och hur han gick från sovande till vaken.

När han hade tjattrat klart kom han utsnavandes i köket och berättade att hans chefsapa hade ringt och sagt att nu var det tid att komma och hämta hund. Apan tyckte att det var lika bra att vi var med från början så vi fick ringa Allan och säga att vi inte kunde komma till promenaden. Efter att Husseapan fått lite frukost i sig, bar det iväg.

Jag fick vänta i bilen när vi kom fram och aporna gick in i ett hus. Efter en stund kom aporna och två apor till ut och jag såg fram emot att få se min nya flockmedlem. Jag höll tassarna för att det skulle hoppa ut en snygg mallebrud ur bilen. När jag sedan såg dem lasta ut en gänglig, slynglig pälsboll/schäfer, trodde jag inte mina ögon och tänkte att det nog var fel.

Apflocken stod där och glodde på den gänglige saken som skulle visa vad han kunde - tss. Döm om min förvåning när Husseapan tar kopplet, traskar med den gänglige till vår bil, öppnar luckan och lastar in honom i den andra halvan av buren! Vad hände med den snygga mallebruden som jag trodde att vi skulle få????

Aporna försvann in i huset igen och nu började den lille skiten skryta om hur stor och häftig han var, hur han minsann kan bitas och jaga bus. Tsss snacka går ju men jag såg allt vad han hade visat och det fångas inget bus så länge man inte har koll på höger, vänster och framför allt, sig själv.

Efter en stund kom Aporna ut och sedan bar det iväg, fast inte till något trevligt ställe. Till ett ställe med stickstanter, där jag blev röntgad för ett år sedan. Vi skulle hämta mat till Slyngeln där och det gick hyfsat snabbt. Vi körde vidare till en av mina favvo-skogar och tog en lång promenad så att alla fick lära känna varandra.

Aporna släppte oss på prov eftersom vi gick fint ihop och jag tyckte att Slyngeln verkade helt OK till han gav mig ett tjuvnyp på rumpan. Jag talade om för honom omgående att så uppför man sig inte och inte blev aporna imponerade de heller. Efter att aporna hade gett Slyngeln bannor, fick vi vara lösa en stund till men då höll vi ett artigt avstånd till varandra.

Väl hemma tog vi en runda i trädgården och det tog Slyngeln 5 sekunder att hitta och demolera min innebandyboll! Väl inne kunde ju tokstolen inte ta det lugnt, skulle han mot förmodan lägga sig ner så räcker det att man rör ett morrhår så far han upp och springer runt. Apan har ställt upp min tunga stålbur till honom. Det hjälper att ha en lya att krypa in i när man är ny och lite otrygg. Här är han i vart fall:

Med vänliga svansviftningar
Grå

Inga kommentarer: