Mordförsök & plock-i-pinn

Jag måste anmäla detta till någon! Aporna håller på med saker som endast kan tolkas som om de är ute efter att ta livet av mig! Jag vet inte ens var jag ska börja så upprörd jag är!

Igår var det ju söndag och eftersom Apan maskade (påstod att hon behövde sova mellan två nattpass) förra veckan, var vi ju inte iväg och tränade som vi brukar. Igår var det äntligen dags att tackla hindren igen och jag var hur laddad som helst! Vet ni vad den elaka Apan kommer på då? Jo, att vi ska cykla till träningen, eller rättare sagt, hon sitter på stålhästen och jag springer brevid som en annan gatuhund. Tror ni att den slö-Apan ens hade tagit reda på hur långt det var - nä just det!

Att ta sig dit var inga problem, vi hade medvind. Däremot hade vi ingen bra träning. Apan var splittrad och jag var fullt upptagen med att ta reda på vilken av brudarna i träningsgruppen som var i löp. Övningarna var både vad vi behövde men samtidigt inte. Det var mycket handling och snäva svängar. Detbehöver vi träna på för jag är i egenskap av weimaraner visserligen snabb i svängarna men jag tar långa, snabba galoppsprång och hoppar stort. Jag ska försöka korta in mig och hinna se vart Apan vill att jag ska springa. Det är inget som görs i en handvändning och den ena banan vi tränade på var ju helt OK om man var hund av mindre sort. Själv landade jag liksom halvvägs förbi tunneln som jag skulle in i och när jag kom ut var jag liksom förbi hindret efter det. Svängarna gick ofta från att vara väldigt vida till att bli extremt snäva. Vi var i osynk under precis hela träningen.

När träningen var över, skulle vi ju cykla hem igen och då hade vi motvind precis hela vägen och jag har full förståelse för att ni inte håller reda på väderprognosen men pucko-Apan kunde ju ha kollat väderleksrapporten innan hon drog iväg, det blåste stormvindar! Vi fick kämpa precis hela vägen. Väl hemma fick man knappt hämta andan så kommer Husseapan och säger att nu är det dags att röra på dököttet. Vilken förolämpning! För det första var har jag inget "dökött"/fett på min kropp och för det andra så hade jag precis traskat 12,3km till och från agilityn och dessutom tränat i 2h så jag förtjänade att ligga i sängen! Men det hjälpte inte att ge Husseapan idiotförklarande ögonkast.

Rent plötsligt befann jag mig utanför ytterdörren, återigen iklädd min snygga Hurtta-reflexväst & sele. Selen är som alltid länkad via koppel till Apans Baggenbälte och sedan stack hela flocken iväg. Vi sprang och sprang och kom till slut ner till hundbadet. Jag tänkte att Aporna hade blivit fnoskiga och skulle bada i kylan men nä, de vände och började springa tillbaka samma håll som vi kommit! Vet ni, jag är den sista att tacka nej till att springa men nu började det bli löjligt!

Inte nog med att jag hade Apan att släpa på, nu hade vi rak motvind i stormvindarna, dessutom började jag känna av min sele. Jag började inse konspirationen och mordförsöket så jag visade inte med en min att selen skavde mig vid frambenen och att jag var jätteöm i en trampdyna på ena baktassen. Däremot drog jag ner på tempot och vägrade släpa på Apan något mer, hon fick minsann springa på egen hand!

Till slut stapplade vi in på garageuppfarten, då hade mina tassar avverkat totalt 23,5km och agilityträning. Husseapan var först, jag lät, i min storhet, honom vinna. Sedan stod vi i en halv evighet och väntade på Apan som var lååångt efter! Det var inte förrän senare som Apan såg skaven efter selen och då vågade jag erkänna att jag hade ont i min trampdyna och helst inte ville stödja på baktassen. Apan masserade mina ben och då blev det genast bättre sedan sade hon till Husse att det måste köpas in en ny sele. Det går inte att ha selar som skaver! Det är förresten den fjärde selen som jag har vuxit ur sedan jag kom till min flock *vift*

Idag tyckte Apan att jag skulle få vila kroppen men gott kunde motionera knoppen lite så hon tog fram de där knasiga pinnarna ur frysen och så lekte vi plock-i-pinn. Jag tror att det ska bli ett vittringsmoment av det när det är klart, Husseapan kallar det för doft-ID. Fick börja med en pinne som luktade av Apan och sedan var det två och tre och slutligen var det en hel drös pinnar på golvet. Apan påstår att jag måste lukta mer på pinnarna och inte bara ta första bästa och man får absoluuuuut inte tugga på dem. Jag tycker att Apan är kinkig med sina dumma pinnar och till slut visade jag vad jag tyckte om tramset. Jag lade mig ner, rullade på alla pinnarna och sedan hämtade jag in dem en och en till Apan. Hon bara suckade, samlade ihop dem och gick ut i köket och stoppade ner dem i en gryta för ett avdoftningsbad. Hon säger att hon har en plan-B, jag kan nog sabba den planen också *vift*

Med trötta tassar och vänliga svansviftningar

Grå