Kommer igen!

Efter nesligheten men spårpinnarna så retirerade jag i skam till mitt favorithörn i soffan för att sura. Apan var ju på sitt jobb om nätterna och i vanliga fall brukar hon lyckas masa sig upp för agilityträning men hon sade att hon var för trött. För min del kunde det spela kvitt, hur mycket skulle jag inte få skämmas inför de andra för att jag hade nosduttat Apans dum-pinnar.

Apan tyckte att jag verkade lite låg så jag fick lite träningsledigt. Tiden använde jag till att fundera över detta med pinnarna och allt annat konstigt och tokigt som Apan vill att vi ska göra. Det är ju egentligen inte så pjåkigt egentligen. Jag förstår och kan ju egentligen det mesta hon vill att jag ska göra och det är kul att göra henne glad. Det är bara så rysligt svårt när tass-myrorna tar över och det är så svårt att hålla dem i styr och göra som Apan vill samtidigt. Är det någon som vet hur man blir av med sina tass-myror? De är så dumma och de gör min Apa lite ledsen mellan varven.

I veckan har vi tränat med Allan och hans matteapa. Allan är stencool! Han är av sorten petit griffon brabancon och jätteduktig. Apan säger att han är liten, det där är sådant konstigt begrepp som apor dillar om. För mig är han hund, pratar hund och är lite kaxig men en ganska trevlig snubbe.

Idag tränade vi med Clara och hennes husseapa samt 2 polare till Clara och deras matteapa. Godis & Happy tror jag att de hette, jag lade inte det på minnet. Namn är inte så viktiga för oss hundar. Det är aporna som lägger vikt vid sådana oviktiga detaljer. Hade aporna fokuserat på att prata hund istället för att tramsa med namn så hade allt varit så mycket lättare.

Till att börja med var vi pinsamt sena för bilverkstaden var färdiga med weimobilen, två arbetsdagar före utsatt tid och eftersom vi båda har tyckt extremt illa om bilen vi har fått lånat under tiden så ville vi bli kvitt den illa kvickt! Jag har saknat min bur och Apan har stört sig på att bilen hela tiden tjatar på henne att den ska ligga i en viss växel och har blinkande lampor på insidan av backspegeln som talar om när hon har slagit på blinkern för att svänga - det har kommit en del svavel från förarplatsen.

Jag var så himla glad när vi kom fram att mina tassmyror tog över helt och jag kunde vare sig vara still eller tyst. Vi fick börja med att göra platsliggning. Jag tycker verkligen inte om att ligga ner i blött gräs och just blött var det. Apan tvingade mig! Bara för att hämnas hennes oförrätt så nynnade jag hela tiden, tills jag kom ihåg - hon hade mjukost på tub i benfickan med skagensmak!!! Lite tyst och stilla och jodå, tuben kom upp ur fickan och jag fick en klick *vift*

Jag fick träna tramsigt traskande i snöre och Claras husseapa kommenderade mig och Apan. Jag var fortfarande slav under mina tassmyror och det blev väl långt ifrån det bästa tramsiga traskandet vi kan bjuda på. Apan tog på sig en del av skulden för hon vet att hon måste vara i god tid så jag hinner få mina tass-myror under kontroll när vi tränar. Lite mjukost fick jag dock.

Sedan fick jag först pausa medan Apan fotograferade lite och medan vi fortsatte vänta på vår tur så fick jag träna tramsigt traskande och lk1-hoppet. Apan var nöjd med att jag satt stilla, inte tjuvstartade och att jag inte sprang iväg. Hon var mindre nöjd med att jag använder henne som bromskudde när jag ska komma in till hennes sida. Hon hade klickern framme och det uteblivna klicket fick mig att skärpa till mig och när jag gjorde en jättefin ingång, fick jag massor med ost!

När det var vår tur, gjorde vi tandvisning (det är grymt svårt att sitta still) och ställande under gång. Idag var det som sagt tass-myrornas dag och jag kunde inte låta bli att traska efter lite, fast innan dess var jag tvungen att dra iväg för ett toalettbreak och det fattade inte trög-Apan. Hon trodde att jag bara stökade och tramsade så hon var surare och bittrare än en lime och jag kan säga en sak. Ryter hon stå på det viset på tävling så kommer hon få bassning så det så!

Vi gjorde en platsliggning till också och trots att jag fortfarande inte vill lägga mig när det är blött så gick det mycket bättre och jag fick därmed också mycket mer ost! Vid det laget hade regnet övergått i snö och det blev till att åka hem och käka middag. Både jag och Apan slocknade på soffan. Jag ska försöka få liv i henne så att vi kan gå nattrunda. Hon bara ligger där under en filt och tittar på den där dumma tjatterlådan!

Med vänliga svansviftningar

Grå