Konstigt

Här ligger man och har bästa tuppluren och har hela sängen för sig själv när man hör ytterdörren öppnas. Tänker att man får väl välkomna de där aporna hem, inte för att de förtjänar det när de lämnar en ensam hemma men ändå. De tror ju att man är rysligt glad att se dem...

Gissa om jag slog på tvärnit för inte var det ju vare sig Husseapan eller Apan som stod där i dörröppningen - det var Murphans matteapa tillsammans med Blås matteapa. Vad i hela friden pågår här?! Tur för dem att jag verkligen gillar dem så jag fjäskade lite extra. De påstod att min svans är lite väl hårdhänt mot deras ben men det handlar nog om att de inte är så vana.

Snälla vart de i varje fall, tog mig på rastrunda och gav mig kvällis. Jag hade bästa planerna för hur de skulle sitta i soffan och klia mig på magen men efter att ha gett mig leverschnacks så försvann de igen och jag var återigen själv. Fast efter ett tag kom Husseapan hem och jag blev faktiskt glad att se honom.

Spanade förresten på det där programmet "På spåret" i apornas tjatterlåda. Den ena apan som var med var verkligen helt av spåret den. De skulle tala om vilka tre olika hundraser de hade framför sig var. Apan i tjatterlådan ville ha det till att Rhodesian ridgebacken som hade framför sig, var en weimaraner. Jag kände mig förolämpad.... knasig apa!

Förbryllade svansviftningar
Grå