Jag och Apan begav oss till klubben för att träna lydnad. Idag skulle vi försöka länka ihop momenten i lydnadsklass 1 till det som ska bli en tävlingskedja. När man tränar in moment får man ju belöning direkt efter momentet och ibland mitt i eller var det är lämpligt. När man tävlar så får man inte ge godis, busa loss med kampisar eller jaga bollar. Då får man träna på att göra många moment utan att få belöning.
Jag och Apan valde att länka ihop dem 2 och 2 och det gick finnemang. Jag gillar ju att jobba och det var kul att göra flera saker på raken och Apan var jätteglad och jag fick jaga mitt kaninskinn eftersom jag inte vill busa med Grodan just nu. Lite bannor fick jag för att jag tuggade lite på träapporten, kinkigt!
Det hade ju inte varit Apan om hon inte hängde upp sig på något och idag var det ställande under gång. Jag tyckte att Apan såg lite vilsen ut så jag gick efter henne, inte uppskattat kan jag meddela. Hon får faktiskt skylla sig själv. Klart att jag går efter henne om jag vet att hon har världens bästa kaninskinn i jackfickan. Men vi var väl någorlunda överens om att jag ska stanna kvar på stå-kommandot, oavsett vad hon har i jack/benfickan.
Väl klara med våra ihoplänkade moment så dök de då upp till slut, pinnarna. Eller rättare sagt en pinne, en pinne som doftade av Apan. Hon lade ut den på gräset och sade Pinne och jag sprang ut och hämtade den åt henne. Vis av erfarenhet så stod Apan bara rakt upp och ned, gjorde inte en enda handgest eller något annat än att säga pinne.
En gång i tiden var nämligen Apan dum nog att använda en massa dubbelkommandon vid inlärningen av moment och det har resulterat i att vi har vissa, hrm, problem i vår kommunikation. Speciellt på skicket i apportering i lydnadsklass 2, jag vill ogärna ge mig ut och hämta apporten utan en handsignal. Gissa om Apan svaveltjattrar om det misstaget *vift*
Efter att ha hämtat den en gång så var Apan lite sneaky. Hon lade ut den en gång till men denna gången, gömde hon den under lite gräs så att jag inte kunde se den. Lite snopen blev jag allt när jag sprang ut och inte kunde hitta den. Det var bara att ta till nosen och då hittade jag den i ett nafs och sprang in med den. Vi testade en gång till och då satte jag igång att leta direkt. När jag sprang in med pinnen satte jag myror i huvudet på Apan, jag tuggade lite lätt på hennes tramsiga lilla pinne. Man kunde se kampen som utspelade sig i hjärnan på Apan. Banna mig för att jag tuggade på pinnen, vilket man inte får eller berömma mig för att jag var så duktig nu vid vårt första försök.
Hon gjorde en kompromiss. Jag fick massor med beröm men inget klick och därmed ingen korvbit. Antar att jag får försöka kontrollera tuggandet nästa gång så jag får min korv. Fast vi var rysligt nöjda med vårt första försök på det som ska bli vittringsmomentet när vi är klara.
Nu ska jag återgå till att ligga på rygg i soffan. Veckan har bara börjat och jag misstänker att Apan har en diger träningslista.
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar