Husseapan är arg på mig och då pratar vi riktigt arg. Så arg att han säger att om inte jag skärper till mig så får jag inte vara kvar i flocken. Han säger att han är trött på att jag aldrig går ordentligt i koppel, trött på att jag inte gör som jag blir tillsagd och trött på alla mina hyss.
Jag antar att det inte var så smart att bryta sig ut ur trädgården och tackla grannens gamla och lilla hund så att den gick i backen. Gammal och stel var den visst och hans husseapa blev jätteorolig och min Husseapa blev jättearg på mig. Struntade i Husseapans inkallning gjorde jag också. Jag har aldrig kommit fortare in i grovköket någonsin.
Det var inte heller så jättesmart att ta sig upp på köksbänken och ta Tvåbeningsfarmors paket och riva itu både paketet och sakerna i det. Apan lade massor av tid på att packa in det fint och det skulle skickas imorgon. Istället får Apan åka och köpa nya saker och göra ett nytt paket. Det gjorde att Apan blev arg hon också.
Husseapan talade om för mig att det finns en Alfahane i flocken och det är inte jag. Han och Apan pratade i telefon en lång stund och är överens om att de har varit för snälla. Det som är läskigt är att de nu är helt överens om vad som ska gälla. Tidigare har jag kunnat vira Apan runt min tass och sedan spela ut henne mot Husseapan, det är helt kört. Mina apor är nämligen i grund och botten ett väldigt hårt sammansvetsat team som när de gör enad front, är väldigt bestämda, oresonliga och omutbara.
Husseapan och Apan har nu dragit in samtliga av mina privilegier och Apan hälsade per telefon att ville jag ha roligt och trevligt, fick jag börja jobba och göra mig förtjänt av det. Jag antar att all den där strukturen och konsekvensen som apor alltid tjattrar om, nu har drabbat Apan. Varför lät jag inte bli paketet....
Med ångerfulla svansviftningar
Grå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar