3 december 2010

Köksträning

Eftersom det råder snöstorm och man har snö upp till magen när man är utomhus, beslutade Apan att vi skulle träna inomhus. Inne kan man ju inte träna som man gör ute så det blir mycket fokus på detaljer, tråkiga detaljer som apor tycker är viktiga och jag inte kunde bry mig mindre på.

En intressant sak som dök upp var Apporteringen lkI. Just den apporteringen som Apan sade att hon tänkte strunta i eftersom den var så dum och meningslös. Tja nu står vi där och jag får bara klick om jag struntar i den när hon håller fram apporten. Jag har så svårt att låta bli den, vill gärna nosa på den och kolla att det verkligen är min apport och inte någon annans. Inte heller har jag lust att vänta på Apans kommando. Vi får väl se vem som vinner. Apan lär väl traggla eländet till snön försvinner om jag inte gör som hon vill.

Vi jobbar även med helomvändningar i tårtbitsformation. Låter lite knas kanske men det är det Apan kallar det. Tänk er att helomvändningen är en cirkel, där jag och Apan står i mitten. Dela sedan in cirkeln i valfri mängd bitar/tårtbitar. Då har man brutit ner momentet och för varje bit jag klarar med rakt sättande och rätt position intill Apans ben får jag klick. Ibland kränger vi hela tårtan, ibland tar vi bara en liten bit.

Varje varv har sin svårighet. Ska jag följa Apan åt höger så faller vi isär, ska jag följa henne åt vänster så måste jag gå lite baklänges och det tycker jag är jättesvårt. Just för att jag tycker att det är svårt att backa så jobbar vi med en låda. Lådan är svår för Apan visar inte vad jag ska göra med den, hon låter mig klura själv (shejpar reds anm.) och prova mig fram. Jag har kommit så långt att jag begriper att jag ska stå med framtassarna på lådan och jag tror att hon vill att jag ska gå med baktassarna runt lådan samtidigt som jag står med framtassarna ovanpå. Jag började prova flytta baktassarna idag och fick klick så det borde vara rätt.

Läggande och stadga i läggandet, tjattrar Apan också om. Hon säger att mina makliga nedsänkningar till golvet, inte imponerar på någon. Idag fick jag lägga mig och resa mig hur många gånger som helst. Bara raka och snabba lägganden gav klick och ett tag var jag så frustrerad på Apan att jag skällde på henne. Hjälpte inte ett dugg kan jag meddela.

Det är ju det där tråkiga med att ligga kvar när Apan står intill, tycker det är mycket roligare att sitta intill min Apa så då gör jag till hennes mindre roade hållning, just det. Apan bara suckade och sade att hon hoppas att det i samband med nästa regelrevidering, blir tillåtet att knocka sin hund med apportbocken så att den blir liggande - tsssss Apan är så humorbefriad!

Husseapan agerade förresten tävlingsledare och tittade på mina tänder, det är svårt att sitta still när någon ska fram och greja i ens mun. Apan säger att från och med nu så ska alla som kommer i kontakt med mig och vågar, få vara tävlingsledare och kolla tänder. Hur förnedrande är inte det!?!

Med tränade svansviftningar
Grå

Inga kommentarer: