Weimaranern 2 - Aporna 0

Jag är sååå nöjd med mig själv just nu! Ni anar inte vilken jordskredsseger jag har plockat hem över aporna!! JAG FÅR NU SOVA I SÄNGEN MELLAN APORNA!!!

Sedan den dagen jag satte min tass in i denna flocken, har det varit ett evigt tjattrande och fyande på de där två så fort man har försökt gosa till sig lite i sängen eller soffan. I helgen gav de äntligen upp dumheterna!!

Apan var ju lättare än lättast att övertala, Husseapan däremot, vägrade ge med sig och utgjorde det sista hårdnackade motståndet. Trött Husseapa efter nattpass, ännu tröttare Apa efter nattpass, otrevligt kalla temperaturer utomhus, ett inomhusklimat åt det svalare hållet och lägg slutligen till låååånga hängöron och en ledsen ynklig blick. Där har ni receptet för hur man till slut efter 1,5års bearbetning, tar sig upp i sängen!

Min andra seger är även den över Husseapan. Han tyckte att det räckte med köket för min del när jag är ensam hemma. Egentligen ville han att jag skulle vara i grovköket men där satte sig Apan på tvären och blev omedvetet allierad med undertecknad. Apan är av åsikten att grovköket i sin helkaklade form är mer kylskåp än inkvartering för hund och tyckte att jag skulle ha tillgång till hela huset minus säng och soffa. Kompromissen mellan aporna blev köket. Jag orkade bara lyssna med ett halvt öra på deras tjatter.

Sedan uppstod komiken med att studera dem när de grejar med kompostgaller, krokar, stolar, tunga lådor mm. Allra roligast är det att studera Husseapan för han är fast övertygad om att han har den perfekta planen för hur "hunden" ska förbli i köket. Nå kanske de där tröga pälsbollarna som Husse umgås med faller för sådana trick men jag är av lite annan kaliber *vift*

Apan försvinner ju alltid först iväg och det blir upp till Husseapan att iscensätta planen. Lagom tills Husseapan har backat ut sin bil från garageuppfarten så har jag forcerat hans tramsiga hinder från köket och ligger bekvämt nerbäddad i filten på apornas säng. Lite osmidigt av mig att sova så tungt att jag inte märker att Apan är hemma förrän hon står inne i köket. Hon bara suckar, skakar på huvudet och plockar bort berget av galler, stolar och lådor innan hon tar mig på morgonpromenad.

Det är jätteroligt att välkomna Husseapan hem sedan, jag ger honom mitt bästa weimaranerleende och ber honom att upprepa den skojiga leken. Det är ju så roligt att se honom skrida till verket, han tror alltid att han har den slutgiltliga planen för hur jag ska förbli i köket. Nu senast så blockerade han med allt han kunde hitta, inklusive Apans gula resväska och den nyinköpta brandsläckaren. Jag låtsades se jätteskamsen ut när Apan kom hem och hittade mig på fel sida gallret - igen. Apan MMSade en bild till Husseapan och frågade hur länge vi skulle hålla på och tramsa på detta viset.

Såååå numera har jag tillgång till hela huset och det ligger galler på sängen och i soffan, gallret i sängen kan man peta på och då finns det gott om plats att sova på i fotänden...

Med segersamma svansviftningar
Grå