Sveriges Sydligaste Weimaraner: Träningstävling i Lydnad

Igår lämnade vi Husseapan och Pälsbollen hemma och drog till Skanör och träningstävling i Lydnad som Claras husseapa hade ordnat till. Jag fattar inte riktigt grejen med Lydnad, det är mycket roligare att lukta i gräset, kissa på buskar och strosa runt. Turligt nog lyckades jag på eget bevåg, lägga in just det i momenten...

Vi blev både filmade och fotograferade och idag så fick vi bilderna så jag lägger in dem här så får ni se själva...

Vi började med platsliggning och jag låg faktiskt still mina 2,5 minuter. Eftersom Clara och Moony tävlar i Elit & LK III, fick jag och Beck ligga kvar längre och då tog mina tassmyror kontroll över min kropp. Apan lade tillbaka mig men tyckte att jag hade varit duktig som faktiskt legat min tid.

Nästa moment var vi bara statister i för "Sittande i grupp" ingår inte i min klass men Apan påstår att man ska ta alla tillfällen i akt att träna. Apan såg hur jag kämpade med tassmyrorna och jag reste mig lite men till slut, när det kom en hink flygande i vinden, då kunde jag inte vara still. Apan muttrade lite eftersom jag passade på att leta upp Claras husseapa som hade tappat bort sig själv bakom ett skjul...

Lydnadsklass i börjar med tandvisning. Jag kan stå still och visa tänderna i utställningsringen men dethär med att sitta still och visa tänderna, vet jag inte om jag tänker gå med på...

Linförighet/tramsigt traskande, gick över förväntan. Jag menar vad ska man göra när man har en Apa som har en hållning som ringaren i Notre Dame, godisväskan ivägen för att jag ska kunna se henne. Går och stirrar i backen och har händerna på magen, gör hon också. Vi får träna henne mer.

Läggande under gång - ligga i kallt gräs? Inte en chans!! Dubbelkommandon, tja ganska många men till slut gjorde jag Apan till lags.

Ställande under gång - bäst att traska efter Apan så hon inte går vilse. Eller nja, bäst att stå still, hon ser rätt härsken ut nu...

Inkallning, jag kan när jag vill, jag hade bara ingen lust! Apan gav sig inte och på 3e försöket gav jag efter för hennes tjat...

Apportering, i dethär momentet visar Apan prov på sin anarkistiska sida. Hon bryr sig inte om att jag sträcker mig efter apporten och roffar åt mig den. Hon säger att det momentet är ett av de mest idiotiska hon någonsin hört talas om och poängen man får, spelar så liten roll. Hon är mest glad över att jag vill ta apporten. Jag tycker den är äcklig och mest duger till att tugga itu. Jag lät faktiskt bli att tugga på den så Apan sade att det var godkänt...

Hoppet - Åh det är så kul att hoppa och Apan blir aldrig klar till att kalla, mycket bättre att fixa det själv så kan man gå och kissa på ett agilityhinder sedan. Jag fick göra om och visade då att jag faktiskt kan, både invänta kommando, hoppa och sätta mig vid Apans sida!