Morgontidiga måsar

Apan studsade upp i ottan nu igen, hennes sabla larm förde oväsen när jag snoozade som bäst på min gröna matta. Tyckte att hon minsann kunde gå upp själv så kunde jag ligga kvar och tryna men inte då. Husse däremot, han fick ligga kvar - orättvist!

Det blev lite snabba puckar och sedan satt vi i weimobilen och susade norrut. Apan som vanligt, gäspandes och förvirrad. Nästan framme, förstod jag vart vi var på väg. Det är lite blandade känslor med att träna vattenapportering. Det är roligt för att jag får träffa min Tjej och busa med henne. Mindre roligt för att jag måste simma. Jag gillar att plaska och springa i vatten men det stannar där. Dessutom är det orättvist för varför måste jag upp i ottan, plaska ut i vattnet och hämta måsen när alla andra står kvar på stranden?!?

När man väl har doppat sig ett par gånger, brukar det gå lite bättre och följer Apan med ut i vattnet vid den första simturen så kan jag faktiskt simma en bit och hämta måsen. Det får faktiskt vara lite rättvisa i eländet. Ska jag blöta ner mig så får Apan minsann också offra sig!

Fick tag i den rackarns måsen och simmade in med den. Apan undrade varför jag gör det så svårt för mig själv genom att hugga tag i stjärtfjädrarna på fågeleländet - jag meddelade henne kort och gott att har hon åsikter om min greppteknik så kan hon hämta måsarna på egen hand!Det är lite släpande för att få upp dem på land men Apan säger att jag jobbar på bra och lär jag mig bara att ta ett bra grepp om fågeln så kommer det inte bli så tungt. Lätt för henne och säga, det är inte hon som ska ha tag i en flytande mås och samtidigt undvika att drunkna!Det värsta av allt är att när man väl har baxat upp eländet på land, då kommer aporna på att den ska ut i vattnet igen och när den har legat där en stund så skickar de ut en att hämta in den på nytt. De hade gärna fått bestämma sig för hur de egentligen ska ha det! Antingen är fågeln ute i vattnet eller så är den på land, inget velande för det blir jag som måste hämta eländet...När man måste simma långt ut för att hämta, är det lite läskigt men man är rätt stolt när man får tag i måsen och det måste man visa med snygga "gladöron". Apan påstår att jag ser livrädd ut, men att hon har noll koll på läget är ju ingen nyhet! Jag ser störthäftig ut!Sedan ska den bara upp den sista biten!Apan säger att jag har för dålig simteknik och vilja för att få göra eftersöksprov denna hösten. Hon säger att vi satsar på viltspåret och jag ska få gå i riktig simskola och träna ordentligt under vintern och våren och så får vi se nästa år istället. Jag tycker att jag kan riktigt bra men Apan säger att hon inte får gå ner i vattnet på ett prov och att jag måste simma självständigt en mycket lång sträcka och då är det bättre att vi vet att jag kan och vill och inte chansar. Hon har nog rätt i att vi måste träna mer men jag vette sjutton om jag någonsin kommer tycka det är roligt att simma.

Med vänliga svansviftningar

Grå