Apan låg till sängs större delen av dagen, påstod att hon hade huvudvärk och att det flimrade för ögonen, jag höll henne sällskap på min gröna matta som jag knölade ihop till en skön bädd, Apan påstod att jag är bedrövlig när jag stökar runt med mattan på det viset.
Fram på kvällen tog Apan huvudmeducin, inte för hon har så mycket huvud att laga och till slut stod hon upp. Packade träningsväskan gjorde hon också, jag dubbelkollade att hon hade allt med genom att rota igenom den och kontrollera att mina dosor med belöningsgodis var med. Sedan fick Apan packa väskan en gång till... *vift*
När vi kom till klubben fick jag ligga på min filt uppe vid min polare Murphan och hans kompis Allan. Aporna irrade omkring som apor gör, de bygger bana. Jag skällde lite när jag tyckte Apan var borta länge men hon hade den där äckliga vattensprutan med sig och hade sagt till alla aporna att det var fritt fram att spruta vatten på mig om jag inte var tyst - hur taskigt är inte det?!? Till slut var nästan bara min svanstipp torr och då lade jag mig ner och surade - taskapor!
När det var min tur att springa banan så upptäckte jag att det doftade tjej på gräset vid starthindret och började sniffa, Apan gav startsignal men jag kunde bara bry mig på doften när jag sprang. Vet inte riktigt vad som hände men rent plötsligt satt jag på rumpan vid starthindret och Apan hade ett rejält grepp om mitt nackskinn. Hon muttrade något om hormonstinna tonåringar och brudar. Fick en ny startsignal och nu gav jag järnet!
Vi gjorde några små fel men jag märkte redan efter slalomet att Apan var jätteglad och då sprang jag ännu fortare och lyssnade noga på hennes anvisningar och när vi gick över sista hindret, jublade Apan. Jag tyckte att det var en svår bana och Apan erkände att det var svårt. Det var en hoppbana från klass II men tom de som tävlade klass III tyckte att den var klurig och att då ta sig runt med bara lite fel var jättebra enligt Apan.
Vi fick vänta länge på vår andra runda men då var jag så glad att jag fick ett weimryck mitt i och bara sprang fram och tillbaka och hoppade hinder lite som jag tyckte. Matte satte mig vid slalomet, sade åt mig att sansa mig och skickade in mig i slalomet och så körde vi färdigt banan. Hon sade att hon var jättenöjd med mig. Glad Apa = mycket godis och jag fick massor av smaskig korv för min arbetsinsats.
Vi var ruskigt nöjda med vår insats när vi åkte hem!
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar