Härom morgonen sade Apan att jag var toast - konstigt, jag kände mig inte som en rostad brödbit... Däremot var det lite obehaglig stämning i lyan just då. Apan hade jobbat i natt och tog ut mig på min sedvanliga morgonpromenad.
Det var helg och tidigt på morgonen så då fick jag vara lös. Jag brukar förvalta min tid väl då och kolla av varenda tikfläck i hela parken. Jag fick dessutom korn på något riktigt delikat under en buske. Tyvärr var jag nog inte tillräckligt diskret i mitt smaskande för Apan slog ner på mig som en rovfågel på sitt byte. När hon såg vad min smaskiga förrätt till frukostmålet bestod i, insåg jag att nu var det fara å färde. Hon beordrade mig att spotta men jag svalde snabbt undan.
Försökte sedan smita men en sak är säker, arg Apa = snabb Apa. Matte kan bli sur på mig ibland men sådär rosenrasande så att man känner efter om livet är en kärt, blir hon sällan. Då blev liksom ett av undantagen. Rent plötsligt kände jag att mina tassar inte längre hade kontakt med gräset vi stod på. Matte höll mig precis under hakan, spände ögonen i mig och frågade rytande vad i hela helsefyr jag höll på med.
Matte är i vanliga fall, högst mottaglig för min charm så jag viftade på svansen, sänkte öronen och försökte ge henne en puss - det sista skulle jag ha låtit bli... Ur Apans mun kom en strid ström av tjatter, otrevligt tjatter, icke-upprepningsbart tjatter. Insåg att nu fanns det bara en sak att göra, gå så korrekt intill hennes sida som jag bara kunde. Gick brevid henne hela vägen hem. Fattar fortfarande inte varför hon var så sur. Det är inte som om hon har förbjudit en att äta apbajs! Det är bara Husse som har sagt det tidigare så jag har inte gjort det på hans promenader. Hur i hela friden skulle jag veta att den regeln gällde på Mattes promenader också?
Idag däremot, var allt bacon! Bacon-dagar är bra, det är när man har en glad apa och får massor av belöningar! Apan hade som vanligt jobbat natt men jag lyckades, lite försiktigt, väcka henne. Vi gick promenad och körde lydnadsträning. Idag hade vi massor av störningar men jag försökte verkligen att lyssna på Apan och ta reda på vad hon ville. När lydnadsträningen äntligen såg ut att bli lite rolig, det landade en koltrast mitt i "rutan" precis när Apan skickade mig dit! Gissa om jag gick ner i attackläge! Precis när jag tänkte ta språnget, kallade Apan på mig och utan att kunna stoppa mig själv så vände jag och sprang tillbaka till henne. Fick både godis och kaninskinn som belöning för det *vift*
Vi jobbade massor med det fria följet och vi kan få till det riktigt snyggt en kort sträcka men sedan får vi börja om, fast vi har ganska kul. Matte busar massor med mig och säger inget när det blir lite knasigt. Gjorde apportering också. Vi försöker jobba bort apans alla dubbelkommandon och sedan måste vi jobba på att hon ska stå still när jag kommer tillbaka med apporten. Det är ju helt omöjligt att veta vart man ska sätta sig och lämna av apporten när man springer emot någon som hoppar runt som en duracellkanin på speed! Lyckades få massor av bus i belöning och det är så bra!
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar