Agilityträning

Jag börjar tro att apan är galen. Hon kom hem, tog ut mig, gick och lade sig och studsade upp efter ett par timmar idag också!! För andra dagen på raken, sabbade hon mina planer på att spendera hela förmiddagen på rygg i min bean-bag. Idag drog vi till klubben för att träna agility.

Matte och jag kom precis när vi skulle börja. Lite pinsamt är det allt för man ska komma lite innan så att alla aporna kan hjälpas åt att bygga bana. Nåja, vi kompenserade, Matte släpade de tunga sandsäckarna till tunnlarna på kärran. Av någon anledning är det jobbet alltid kvar till nästan sist. Det enda som brukar vara kvar utöver det är flytt av A-hinder och Vippen...

Vi hade två mindre banor idag. Den första vi gjorde, var väldigt enkel för oss hundar men våra apor fick allt tänka till på hur de skulle vägleda oss, både före, under och efter övningen. Jag blir tvungen att berömma min apa, hon ser linjerna och tänker rätt. Sedan blir hon lite sen ibland för att hon inte hänger med när jag kör warp-speed men hon brukar notera sina misstag på första försöket och försöka korrigera sig och bli bättre. Idag var hon sen på att tala om vart jag skulle när jag kom ut ur en tunnel. Resultatet blev att jag rundade hindret som det var meningen att jag skulle hoppa...

Redan andra gången korrigerade hon upp det och sedan fick jag pausa en stund och så gjorde vi en ny omång och då satt det klockrent! Både jag och Matte var nöjda och glada. Ni ska se så mycket belöning man kan rofa åt sig då. Apan ger frikostigt *vift*

Efter det var det fikapaus. Ni vet, de där aporna, de orkar inte så mycket. Klent virke i apor ocm jag får säga det själv! Matte och jag fickade ihop med Murphy & hans matte. Både jag & apan gillar dem. Murphan kom fram och hälsade jättesnällt på mig och jag blev superglad. Nu kanske någon tror att min apa har släppt på inte-hälsa-regeln men den enda orsaken till att jag får hänga med Murphan är att våra apor har kommit överens om att de ska träna lite ihop nu när kursen tar slut. Dra på trissor, någon vill hänga med oss! Ni vet ju att man hör talas om folkilskna hundar, nå jag har en folkilsk apa så gissa hur många som vill hänga med oss... *suck*

Efter pausen fick vi gå över till den andra planhalvan och göra en annan övning. Det var hinder på raksträcka som slutade lite magiskt i en sådan där hinderkonstallation som kallas för box. Jag laddade gärnet med resultatet att det blev lite yviga och spretiga svängar nere i boxen. Matte var nöjd med min insats ändå. Säger att vi ska jobba mer med den övningen så vi får till det bättre och snyggare.

Det hon inte var nöjd med var att jag drog efter hundar två gånger men det var så svårt att låta bli. Vi har ett ekipage på kursen där hunden sticker iväg efter hundar hela tiden och jag blir så triggad av det och bara måste hänga på. Han hade dragit flera gånger under hela träningen och Matte hade fått bryta så jag höll mig i skinnet. Men till slut kunde jag inte låta bli. Apans vrede hördes över nejden. Fast hon var inte mest arg på mig även om man kunde tro det när hon höll mig i hakskinnet och ledde in mig på banan igen. Precis när ordningen var återställd så kom där två helt främmande hundar och eftersom jag fortfarande var sprallig, drog jag igen. Apan är hes nu....

På det stora hela hade jag och Matte en grymt bra träning. Min apa säger att vi börjar få ett bra samarbete men påstår att jag måste försöka bli mer fokuserad så att jag inte drar efter saker som händer utanför. Jag kan tänka mig att överväga saken mot att jag får leverpastej i min mat, resten av året *vift*

Med vänliga svansviftningar
Grå