Morgonrundor med action

Jag ska göra något som heter MH-beskrivning nästa söndag. Vet man inte vad det är så rekommenderar vi http://www.genetica.se vill man veta hur det generellt brukar se ut för oss weimaraner så kan man se det hos genetica och då här. En del kallar det för test. Det är inget prov där man kan göra rätt eller fel men man kan väl säga test eftersom vi hundar utsätts för olika saker för att man ska testa våra reaktioner.

Resultaten kan variera väldigt beroende på i vilken ålder och var i sin utveckling man är någonstans. De flesta tycker att man ska testas kring 2års ålder men en del säger att man ska vänta tills man uppnått en viss mognadsgrad. Matte säger att jag visserligen är lite barnslig mellan varven men hon vill gärna ha det avklarat. Hon tycker väl att det värsta som kan hända är att jag överöser testledaren med mina pussar, alternativt kilar in mig i personens skrev. Det är så jag visar att jag är snäll. Jag sätter mig så nära personen jag kan och pressar in huvudet och trycker det uppåt. Fattar inte varför folk piper så när jag gör det. Apan bara suckar och skakar på huvudet.

Det som sedan slog apan, när bekräftelsen kom är att ups, det ingår skott i MH:t och vi har aldrig varit på skotträning för vår klubb anordnar ingen. Igår satt hon och snokade på internet och istället för att gå ut och läsa morgontidningen i kvarteret, lastades jag in i bilen och så åkte vi till den lokala jaktskyttebanan. Matte fick allt gå in och förklara sin närvaro och gubbarna tyckte att det var så trevligt så! Matte fick tom låna en spårlina som en av gubbarna tyckte att hon skulle testa. Den var riktigt bra och det visade sig att det faktiskt var ett renlasso. Matte tyckte att hon hade bra grepp om den och att den inte gled trots att hon hade vantar och den blev blöt.

När vi var ute och gick kring skjutbanan, började det smälla. Jag började omedelbart att leta efter vem det var som skjutit och spana efter fåglar. Det flög upp två fasaner och jag trodde att eftersom det small så skulle en av dem trilla ner men inte då. Måste varit en dålig skytt. Matte tyckte att jag kunde sansa mig lite och sa att det inte var fasaner man jagade utan en pappälg! Varför jagar man en bit papp?!? Jag fattar inte! Vi gick tillbaka mot parkeringen och då kunde jag se älgen som sprang där fram och tillbaka och blev skjuten på - knasigt. Jag erbjöd mig att fånga den men tråkapan sade nej.

Nu på morgonen var vi där igen. Den dumma älgen verkar inte dö hur mycket de än skjuter på den så antingen är den odödlig, eller så är tvåbeningarna som skjuter på den, riktigt dåliga på att skjuta pappälg. Apan säger att jag inte ska bry min lilla hjärna med vad som är vad utan fokusera lite mer på vad hon säger åt mig att göra. Annan dag säger jag! Det vi är överens om, är att jag nog inte kommer bli alltför orolig av det enda skott som avfyras under MH:t

Bilden är från dagens morgonrunda på skjutbanan. Det blir inte bättre än så när jag letar efter fågeln som har trillat ner (de sköt juh, då måste det finnas en fågel någonstans), det regnar och matte ska hålla i min spårlina och samtidigt fotografera...

Med vänliga svanviftningar

Grå