Nåväl. Första dagen vi tränade för Fanny och var hos Tant, då var det min födelsedag! Det var en del tid att slå ihjäl mellan Tants träning och Fannys. Matte körde ut och rastade mig vid havet och lät mig springa massor, just för att det var min födelsedag. Där fanns massor med höga sanddyner att springa på:
Passade även på att kolla vattentemperaturen och provsmaka tången. Inte riktigt badläge än:
Härligt att springa och vara osynlig i terrängen *vift*
När jag springer mycket brukar jag få flärpöra dvs mitt ena öra viker sig bakåt men efter att ha sprungit massor kunde jag minsann stoltsera med dubbelflärp! Den totalt humorbefriade apan påstår att jag inte ser klok ut - pyttsan! Jag är hur snygg som helst!
Efter att apan hade gjort sitt bästa att träna livet ur oss (och i sedvanlig ordning misslyckats) kraschade hon i soffan efter träningen med schäfrarna. Inte blev hon liggande heller för nu kom hon minsann på att hon skulle ut och flyga på en kvast, till någon blå kulle. Jag började misstänka att hon hade fått någon konstig basilusk och tänkte att det var nog bäst att jag hängde på. Tji fick jag för det var minsann bara tillåtet att följa med om man var katt eller kvastgumma! Hellre rådlös än trådlös brukar aporna resonera så jag tog situationen i egna tassar... det är inte lätt att slå knutar när man har tassar vill jag lova!
Hepp! Jag tyckte jag smälte in riktigt bra som kvastgumma!
Efter att ha varit ute och flängt med Matte och de andra kvastgummorna är jag nu helt slut. Jag känner att jag behöver semester och ämnar inte lämna min bean-bag på ett tag. Matte säger att hon aldrig har sett en så stor hund rulla ihop sig till en så liten boll! 
Mellan varven sträcker jag på mig men jag ämnar inte hålla några högre hastigheter...
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar