Stolt!

Idag har jag gått viltspår. Matte och Millas matte var ute och lade spår till mig och Milla. Husse var också med och tittade på spektaklet. De där mattarna släpade ju med oss allihop på en låååång promenad medan spåret låg till sig. Det var en hemskans tur att Husse var med för annars hade väl vi varit i skogen än. Mattarna valde fel stig för de var upptagna med att babbla strunt och Husse tänkte inte på det till en början för han gick och fotograferade. Han upptäckte i vart fall att vi var på väg på fel håll så det blev till att vända.

Jag fick gå först och fick ett snällt spår eftersom jag mest har spårat kaniner innan. Vi knatade ner till spårstarten och väl där fick jag på mig mina spårgrejor och sedan fick jag börja. Blodet var så spännande att följa och rådjursdoften. Jag tog det lugnt för att mattarna skulle orka hänga på. Rent plötsligt var mattarna vilse men jag hade koll på läget så efter att de hade virrat klart tog jag upp spåret igen och körde vidare. En liten bit längre fram låg klöven och den var så himla god!

Matte ska ju ta av mig min spårutrustning när jag är klar men det blev lite kämpigt för jag ville inte släppa klöven och då kunde Matte vare sig få av mig selen eller på halsband och koppel. Till slut bände hon hon loss klöven och skulle precis trä över mig halsbandet när jag fick ett bra grepp om klöven igen, bara en liten miss - Mattes hand kom emellan...

När jag väl var ur spårkläderna fick jag tillbaka klöven och jag bar den hela vägen tillbaka till bilen, den var ju min! Dessutom var jag ju tvungen att visa för alla, vilket ess jag är på viltspår och vilken häftig klöv man får när man gör rätt. Svansen blev lite extra krökt och huvudet hölls lite extra högt. Weimaranern regerar helt enkelt!

Blev lite besviken när jag kom tillbaka till bilen för då tog Matte klöven och jag fick inte tillbaka den. Hon sade att den luktade för mycket för att jag skulle få ha den i bilen. Det var väl det där konstiga med greven i frysen nu igen. Fast väl hemma fick jag ett jättestort grisöra för att jag hade varit så duktig. Jag är lite av en världsmästare på att tugga i mig sådana. Nu är jag mätt och trött efter mitt hjältedåd, jag menar - jag hittade klöven! Jag ska krypa ner i min bädd och drömma om anlagsprov och viltspårschampionat. Tror minsann att jag kan greja det med Matte som pilot i spårlinan. Hon lyckas ju hålla sig på fötter så det är en bra start...

Med vänliga svansviftningar
Grå