Väntan

Jag är själv hemma. Gillar inte att vara själv men har accepterat att jag måste vara det lite ibland. Matte och Husse har jobb som kolliderar mellan varven och då får jag vara själv tills en av dem kommer hem. Ibland är det Matte, ibland Husse.

Jag får campa i hallen när de är borta. De stänger in till vardagsrummet och sovrummet. Efter ett tag lade de till galler på ytterdörren och dörren in till klädkammaren också. Jag försökte nämligen öppna ytterdörren när de gick, ett litet trick som jag kunde redan när jag flyttade in. Husse blev inte imponerad av märkena efter mina klor. Inte heller var de där tvåbeningarna imponerad av att jag sysselsatte mig med att rota runt i klädkammern så nu är det galler på den dörren med.

Det är rätt ok att campa i hallen till trots. Jag har min bädd, kudde, vattenskål, matskål och Tigger. Fast jag äter sällan när jag är själv. Det är inget roligt, man får inte beröm för att man har ätit upp. Dessutom ska jag nog ta det lugnt med käkandet ett tag. Mår lite urkel just nu. Hittade en riktigt smarrig sak när jag sprang lös vid havet. Jag lovar att det var supersmarrigt men min mage håller inte riktigt med... Matte höll inte heller med imorse när hon var tungen att gå upp flera timmar innan hennes klocka skulle ringa, för att jag bara var tvungen att komma ut.

Hon hotar med diarsanylpasta, ris och morotspuré så jag har bett magen att skärpa till sig illa kvickt. Morotspuré och ris är gott men den där pastan, den smakar uärk! Jag har behövt äta sådan en gång tidigare och då hade Matte och jag brottningsmatch för jag vägrade äta den och hon sade att jag var tvungen. Matte vann för hon fuskade, hon tog Husse till hjälp och så fick han hålla i mig medan Matte tryckte in pastan i munnen på mig och såg till att jag inte spottade ut den. Det spelade ingen roll att jag fick belöning efteråt, den var äcklig ändå!

Lite slokiga svansviftningar

Grå