30 juli 2016

Time to say goodbye

Under våren började Grå tackla av, han uppförde sig bitvis förvirrat och frånvarande. På Greyberry's kennelläger i början av maj, insåg jag att något var allvarligt fel. Vi körde eftersöksmomenten och släpspåret som var Joeys paradgren, det var som om han aldrig hade gjort det och han irrade bara runt. Vattnet var väl aldrig Grås starkaste men han har trots allt kammat hem 8:or och samma där, han tog en simtur men i övrigt - nada.

Vi bokade tid hos Gylles smådjursklinik och hela hunden röntgades och det togs massor av prover som skickades till alla möjliga och omöjliga laboratorier i jakten på vad som var fel på Grå. Vi remitterades till flera olika specialister. Till slut stod vi med svaret - hjärntumör och pernerialt bråck. Det fanns ingen prognos för tillfrisknande.

För ett par veckor sedan ringde jag det svåraste samtal jag någonsin ringt, jag avtalade tid med distriktsveterinären för hembesök. Hon kom dagen efter och vackra älskade Grå fick lugnt somna in på den stora mjuka dynan framför öppna spisen. En plats han alltid älskat, intill sig hade han mig, husse och sin älskade tygtiger som han har nuttat med och pysslat om sedan den dagen han kom till oss.

Jag är inte särskilt vidskeplig av mig men en av de sista kvällarna som Grå var med oss, såg vi för första gången en regnbåge ute över havet. Det brukar inte bli regnbågar på det viset, de brukar finnas inåt land, över fälten. Den var väldigt kraftig i färgerna och låg mellan havet och ett moln och var kvar under hela rundan. Samma dag som Grå hade somnat in, kvällsrastade vi som vanligt på stranden och då var regnbågen ute i havet tillbaka, denna gången var den väldigt svag och inför våra ögon, löstes den upp...

Grå med sin regnbåge. Det blev en av de sista bilderna som togs.
Foto: Grås Husse
Jag skulle kunna skriva en bok om allt vi har upplevt men jag nöjer mig med att konstatera att Grå var en hund som har berört de flesta som han har träffat längs sin väg. 

Vila lugnt nu min vackra grå hund, du är för alltid älskad och saknad....

/Matte

Inga kommentarer: