"Det spelar ingen roll hur stor din verktygslåda är, om du inte öppnar upp hela lådan utan nöjer dig med att fiska upp något ur det översta facket"
Låter det kryptiskt? Tillåt mig att förtydliga dagen.
Jag, Junioren och Apan stuvade åter in oss i weimobilen och styrde norrut. Vattenapportering stod på schemat och vi fick åter träffa Roger som vi träffade under gråbärens kennelläger.
Junioren fick börja och jag satt med en tass över nosen och skämdes å hans vägnar. Hans tassmyror löpte fullständigt amok och Apan hade fullt sjå med att bara hålla i. Till slut fick Apan Junioren någorlunda uppställd och det kastades en dummie i vattnet och naturligtvis knallade Junioren och naturligtvis dumpade han dummien i vattenbrynet.
Apan fick strukturera upp Juniorens tassmyror och medan Junioren fick dem att sansa sig och lugnade ner sig så pratade Roger om olika sätt att anpassa träningen av sändande efter individ. Juniorens största problem är stadgan innan sändande. Hans besatthet av vatten, gör att han frikopplar hjärnan när han inser att han ska få bada. Nästa del är att det finns en lite tendenser till att vilja äga det man apporterar och att apporten gärna dumpas i vattenbrynet.
 |
| Foto: Katarina Persson, Kennel Greyberrys |
När tassmyrorna var under kontroll, gjorde Apan och Junioren om övningen och denna gången gick det bättre med sändandet men avlämningen var fotrfarande come ci, come ca. Junioren fick efter det fokusera på att hålla sina tassmyror under kontroll medan andra hundar apporterade. En uppgift nog så svår men efter ett tag fick han rätt på det och kunde tom sitta i närheten av sin bror Lemmy. De där två har haft väldigt svårt för varandra sedan de rök ihop på en utställning.
Efter paus så körde Junioren och Apan en ny övning där dummien kastades ut på en ö. Lite för att testa viljan och förmågan. Juniorens första skick blev lite småhackigt men på nummer två, gick det superbra och då var dessutom Apan med och fick till en klockren stöttning i uppgången av vattnet och då kunde inte Junioren göra annat än att lämna av fint.
 |
| Foto: Katarina Persson, Kennel Greyberrys |
Hon och Junioren gick vidare till en annan damm och körde lite apportering med trut och and. Truten är ett elände för vingarna är stora spretar åt alla håll och kanter. Änder är betydligt enklare. De ha mindre vingar och vett att dö med värdighet och därmed hålla ihop vingarna. Sista skicket fick Apan och Junioren till super. Junioren satt i kastet, anden kom upp på land om än inte hela vägen upp.
 |
| Foto: Apan |
 |
| Foto: Apan |
Därefter gick vi över till att Apan kastade ut dummien till en ö. Man ska ha klart för sig att det är en stor bedrift av Apan för hon är verkligen urusel på att kasta med någorlunda precision. Jag simmade ut, klättrade upp på ön, fick loss dummien som satt fast i ett par grenar, gick ner i vattnet och simmade tillbaka och lämnade över dummien till Apan i utbyte mot kycklingsnacks!
 |
| Lite brantare uppgång och jag har korn på dummien som ligger bland grenarna och väntar! Foto: Apan |
 |
| "Kolla Apan! Jag har den!" Foto: Apan |
Väl hemma igen blev det middag och medan jag och Junioren vilade på maten var Aporna ute och åkte rollerblades. Jag ville egentligen gå med för det där med rollerblades, har varit min och Apans grej sedan jag flyttade in! Hjälpte dock inte att protestera.
 |
| Vila på maten efter en dags träning, är något av det bästa som finns! Foto: Husseapan |
Valde att dra mig tillbaka för natten, tidigt. Fick oväntat sällskap i Loppelådan av Junioren, trots att Apan hade gått och lagt sig. Visade sig att Stridsvargen hade lagt sig på Juniorens plats och Junioren vågade inte be om att få tillbaka sin dyna. Stridis är ju grumpigare än grumpigast när han blir väckt.
 |
| Än får vi plats båda två i loppelådan! Foto: Apan |
Med vänliga vattenapporterande svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar