15 juli 2014

Come together, right now!

Efter en deprimerande eftersöksträning där vi gick tillbaka till ruta -10 i släpspåret och inget fungerade med kaninuslingen, gav jag Junioren ett par dagar ledigt. Jag försökte ta med mig det positiva med att han hade uppvisat fin stadga på vattnet och att han tom hade lämnat av truten mot min hand och inte bara nöjt sig med att slänga den i sanden på marken.

Jag bestämde mig för att inte träna eftersöksgrenarna förrän jag hade min sambo med mig. Vi är varandras bollplank i hundträningen och vi hjälps åt att bryta ner moment och utnyttjar varandras väldigt olika perspektiv på hundträning, för att lösa problem som uppstått. Min sambo har dessutom en väldigt bra känsla och blick för när det är lämpligt att belägga hunden med krav och när det är läge att ignorera felbeteenden.

Idag började vi med att åka ut till en gräsplan med halvhögt gräs. Jag börjar få ont om kaniner i frysboxen så idag fick en dummie med kaninskinn, vara substitut medan vi gemensamt klurade på varför pusselbitarna inte föll på plats för Junioren.

Vi började med att dra ut ett kort spår och jag släppte på Junioren vid upptaget och han drog rakt ut till dummien och sedan blev det i sedvanlig ordning pannkaka efter det.

Vi backade bandet till noll och genomförde en vanlig apportering med kanindummien och studerade hur de oönskade beteendena med att kasta omkring dummien, springa åt alla håll utom åt mitt med den för att sedan dumpa den och göra något annat.

Ett snabbt rådslag och vi körde enkel apportering med bara kaninskinnet. Första försöket och samma trams, jag lackade och röt till och vips så var där ett kaninskinn inapporterat. Sambon tyckte att jag gott kunde lägga in ett högre kravbild och även visa tydligt att jag var missnöjd, hela vägen fram till nästa försök.

Genast fungerade apporteringen bättre och efter att ha varierat avstånden och pausat, jobbade vi vidare efter att ha monterat tillbaka kaninskinnet på dummien. Varierande avstånd och paus.
Efter pausen, varierande avstånd i högt gräs där Junioren fick leta och där sambon agerade spårläggare ute vid dummien för att se om det var en störning som kunde resultera i problem. Fina apporteringar och jag började  få hopp om att det faktiskt var lönt att tina upp en av de sista kaninerna.

Ny paus och sedan började sambon dra släpspår med dummien. Lite tramsande igen, en skarp tillsägelse och därefter flöt det på så långt att vi drog den på fullängd och den faktiskt kom in. Det blev till att hålla för dagen och åka hem och utvärdera. Vissa av beteendena som Junior uppvisar, är vi inte säkra på var de är. Vi har bestämt att köra en träning till och denna gången med kanin och sedan utvärdera även den, innan vi drar upp en träningsplan. På det stora hela var träningen positiv och vi hade en väldigt snabb utvecklingskurva framåt men det känns ändå som om det saknas en pusselbit eller två. Något, jag inte kan sätta fingret på.

Matte som fortfarande klurar på vad som maler runt innanför pannbenet på Junioren.

Inga kommentarer: