Sleep don't visit so I choke on sun...

Det har varit en tung dag i vår lya. Det tog lång tid innan Apan somnade och hon sov inte så lugnt som hon borde. Junioren som sover nedanför hennes sänghalva, har vakat över henne. Han har slickat tårar och när sömnen har varit för orolig, har han buffat försiktigt på henne.

Ikväll har Apan pratat länge med Juniorens kennelmamma. Detta efter att ha kollat noga att hon orkade prata. Apan är av åsikten att man visar respekt genom att finnas och vara tillgänglig om man behövs. Däremot tränger man sig inte på.

Junioren har, precis som jag, hållit sig så nära Apan som han bara kan. Vi kan ju bara erbjuda vår tysta medkänsla. Apan har kramat oss hårt och sagt att det räcker långt. Lite väl långt tog dock Junioren det när han krånglade sig in under Apans stol i sin vilja att vara nära.

Junioren håller sig nära Apan på sitt eget sätt.
Foto: Husseapan

Vi fortsätter att hålla ett vakande öga på vår Apa. Vi skänker alla tröstande tankar vi kan till Juniorens underbara kennelföräldrar.

Med tröstande nosbuffar

Grå