It's time to que the music

Det lackar mot jul och jag är bizzy! Bäst att hålla utkik efter den feta apan i röda kläder! Han är sneaky och jag måste erkänna att jag ser det som ett misslyckande att jag inte har lyckats fånga honom. Som bäst en luva och vad ska jag med den till?! Förra årets jakt misslyckades kapitalt!

Pointar på fasan i väntan på att hitta en Tomteusling att pointa på.
Foto: Apan

 Stridsvargen som var satt att vakta vid granen, måste ha tittat för djupt i apornas flaska med julmust. Hur kan man annars förklara att en statlig stridshund, ligger utslagen och snarkar så att han dreglar när en rödklädd fetto-apa drar förbi och dumpar leksaker och godis i ens julstrumpa?! Själv bevakade jag kylskåpet och kan med stolthet meddela att inte en endaste liten prinskorv försvann under mitt pass!

Jag har lagt upp en ny taktik för i år. Jag ämnar lägga den lilla pestråttan på fårskinnet vid öppna spisen och vara lockbete, någon nytta ska jag väl ha av honom. Stridsvargen ska vakta hallen och själv tänker jag lägga mig i bakhåll under matbordet. I år ska jag bara fånga honom!

Jag & Junioren i hårdträning inför årets tomtejakt.
Foto: Apan

Jag var tvungen att avbryta mina jaktplaner och följa med Apan och Junioren till världens bästa Tant och hon är inte så lite bäst. Våran fantastiska tränarapa, ska döma på Lydnads-SM 2014. Sade till Junioren att nu fick han banne mig skärpa sig när det kom till träningen. Går inte gå där och lalla när man har en så celeber domare!

Jag och Apan tränade på att värma upp och hitta fokus och så lade vi lite krut och energi på att träna på backningar och sitta framför. Visserligen rallylydnad men det skiljer inte sporterna så mycket åt och varför inte passa på när man har en duktig instruktör att få hjälp av. Jag och Apan var grymma och vi fick till ett grymt fritt följ!

Kanske hörsammade den lille fjanten min uppmaning. Han och Apan lade i alla fall större delen av tiden till att fokusera på fritt följ som de är i uppstarten av. Dagens stora överraskning var att Apan fick lägga in helomvändningar och vinklar och de fixade det. I lugnt och fint tempo med omvänt lockande på vänster hand så gled de iväg, höll kontakt, svängde, återfick balans och gled vidare. Ni får tro vad ni vill. Jag tror att när Tant säger att de är redo, då går de där två ut och rockar på appellplanen och så kan alla som säger att det inte går att träna lydnad med weimaraners, gå och dra något gammalt över sig. Med Juniorens höga arbetsmoral, vilja att göra rätt och Apans petighet så kan det bara sluta där. Jag var riktigt stolt över de där två.

När de kände att det var läge att sluta träna fritt följ, hade de ett par minuter kvar. Dessa användes till att introducera budföringen i appellklass. Första försöket någonsin och lillskiten fattade galoppen direkt. Sedan var där en viss trötthetsseghet i hans lilla hjärna som kortslöt honom vid ett par av repetitionerna men på det stora hela så behöver momentet bara nötas och framför allt, nötas med störningar sedan kan det kryssas av listan!

Stridsvargen rehabar vidare. Kan säga, för att uttrycka det milt, att han har blivit rätt besatt. Han tar Husseapan på släp över parkeringen, bort till sidoingången på rehabavdelningen. När Apan han anmält dem i receptionen, kommer hon och öppnar.

Stridsvargen väntar på att Apan ska öppna dörren.
Foto: Husseapan

När rehabapan kommer och hämtar dem i väntrummet, hälsar han inte ens, han tar Husseapan på släp in i poolrummet, står hjälpligt still i duschrummet och sedan har han så bråttom ner i poolen att alla tre aporna måste koordinera och vara blixtsnabba med att få ner rampen i poolen, hålla i och samtidigt hålla sig undan för att inte bli dränkta av hans plaskande.

Stridsvargen pausar i rehabpoolen. Den enda gången Apan hinner fotografera.
Foto: Apan

Med tomtejagande svansviftningar
Grå