Not so singing and dancing in the rain

Husseapan var uppe urtidigt i morse. Han och Stridsvargen skulle till jobbet och de har träning på dagens schema. Stridsvargen ska träna räddningssök och spår. Ibland undrar ni säkert om de inte tränar något annat men det gör de faktiskt. De tränar skydd, saksök inomhus & utomhus, personsök inomhus och så tränar de lydnad och en massa annat som jag inte har orkat engagera mig i.

Själv bäddade jag ner mig i min loppelåda efter en god frukost och morgonpromenad tillsammans med Stridsvargen som bara gick och traggade om hur kul det skulle bli att åka till jobbet och hur coolt det var med räddningssök - men orka vara så sabla kombat före lunch! Tom Junioren var tyst efter frukost och morgonrastning. Jag smög in till Apan och såg att hon också sov gott och då bäddade jag ner mig på min tigerfäll en stund.

När Apan väl kom upplullandes någon timme senare, skulle vi gå promenad. Det var som om någon hade öppnat en gigantisk kran! Det bara vräkte ner! Jag har aldrig förstått poängen med att vara ute och traska i regn. Man blir blöt och man måste städa sig själv i en halv evighet efteråt för att bli av med allt blött äckel i pälsen.

Apan mutade med mitt blåa regntäcke och efter att själv ha kommit i regnsäkra kläder så tittade vi båda på Junioren som stod där och såg helt förvirrad ut. Matte suckade och jag erbjöd generöst mitt gamla regntäcke som av någon anledning har legat kvar i en låda, trots att det inte har använts de senaste två åren. Vi kan väl säga att han har en del växande att göra om han ska axla mina täcken...

Vi begav oss ut i vräkregnet och inte blev det bättre av att herr Müller dundrade där uppe bland regnmolnen. Apan insåg att hon behövde komma på något som balanserade upp hennes nu, monumentala, minuskonto. Vi gick ner till stranden och eftersom där, inte särskilt förvånande alls, var tomt på badande apor, fick vi vara lösa. Förstår inte ens hur Apan fick för sig att hon skulle kolla att det var aptomt innan hon släppte oss. Inte en enda vettig varelse är ute frivilligt i ösregn.

Vi hade superkul! Fast Apan såg mer en lovligt nervös ut när Junioren drog ut i vågorna med täcke på. Jag testade klädsim en vinter, oavsiktligt. Jag skulle ha en ovanligt god tångruska ute på isen och den brast under mina tassar. Jag rekommenderar inte isvaksbad med täcke på, inte heller sommarregnsbad med täcke på.

Junioren drog runt som en galning med ett jätteblött och alldeles för stort täcke på sig och Apan hade ett styvt jobb med att få honom att sansa sig så pass många sekunder att hon kunde få av honom det. Han fick vara en blöt nakenfis resten av promenaden istället.

Väl hemma igen har jag bestämt att jag inte tänker lämna loppelådan mer idag. Undantaget är middag, gå ut och kissa på häcken och så min nattmat. Junioren säger att han vill träna, han är nog inte som han ska. Ingen weimaraner av klass, vill träna i sådan här väderlek! Då ska man ligga ihoprullad framför en brasa i öppna spisen eller utsträckt i loppelådan!

Med regnblöta svansviftningar
Grå