Let's come together

Idag drog vi norrut för att träffa Juniorens kennelföräldrar och träna spår. Vi var lite tidiga så istället för att stå och grilla oss själva i onödan på en parkeringsplats, drog vi hem till dem. När Juniorens något snarstuckna morbror var instängd, kunde jag och Junioren gå in och säga hej till alla de snygga grå tjejerna.

Meet & greet

Det fanns en grymt bra sak på deras tomt, det absolut smaskigaste jag vet i fågelväg, rapphöns! En hel flock med smaskiga rappisar! Hur jag än försökte, kom jag inte åt dem.

Klurar på hur man tar sig in till rappisarna.

När Juniorens kullsyster Ziva anslutit, drog hela gänget ut till skogen. Greyberryklanen åker med stil! Jag vill också ha en lucka i bakluckan som man kan ha öppen när man kör så att jag kan analysera alla intressanta dofter!

Greyberry-klanens transport.

Småparvlarna fick börja. Asta och Ziva skulle introduceras i viltspår. Apan har lite andra planer för Junioren så han få vänta ett år eller två med introduktionen till vilt. Han fick sitt andra personspår någonsin 70m i svag svag motvind med lite godisuppmuntran.

Inte lätt att spåra genom blåbärsris med mogna bär, när man älskar bär & frukt.

Förra och första spåret var på klubbens gröna matta. Nu var spåret i skogen och elaka Apan introducerade en störning. sista metrarna var Junioren tvungen att spåra genom ett blåbärsris fullt av mogna blåbär. Inte lätt när man är helt tokig i frukt och bär som Junioren är.

På väg mot spårslutet genom blåbärsriset.

Eftersom det var så torrt i marken och solen stod på, gick Apan och Junioren spåret medan Juniorens kennelpappa hjälpte Ziva och hennes husseapa. Kennelpappor blir grumpiga när de inte får se små pirayor spåra. Apan fick vackert lägga ut ett nytt 70m-spår till Junioren. Det var imponerande att se lillskiten börja spåra redan på väg ut till spårupptaget, ta vinkeln mot upptaget och sedan ut i spåret. Trots  mer blåbärsris och en väldigt elak återgångsvinkel så löste Junioren det galant med bra drag i linan, stort lugn och noggrannhet. Han spårade även återgångarna ut till vägen. Beror givetvis på att jag har gett honom väldigt många hjälpfulla tips när vi satt i bilen och väntade.

Junioren vid spårslut nr I

När småparvlarna hade snavat färdigt i skogen var det dags för oss som är äldre och förståndigare. Jag, Gibbs, Puma, Juniorens mamma Doris och hans morbror Sixten, hade alla samma typ av spår. Upptagsruta med 200m där bara klöven var blodad i starten.

Stolt Grå med sin rådjursklöv.

Det var länge sedan jag tyckte det var roligt att spåra men idag var det superkul och jag hittade, som alltid, Bambis borttappade tass. Det måste springa runt en väldig massa tasslösa Bambis om ni frågar mig. Spåret gick kanonbra och jag och Apan har nu en plan för hur vi ska träna vidare inför proven i öppen klass som vi behöver göra för att få vårt viltspårschampionat.

Grå studerar skogen.

Lite avslutande apporteringsträning av blandat vilt för min och de andra seniorernas del.

Sixten bjuder till lek med en Bambitass.

Avslutande syskonbus för Junioren och Astas del.

Syskonbus i skogen inkluderar att springa bort från sina apor i hög hastighet.

Efter det vinkade vi hejdå till klanen Greyberry och drog söderöver igen. Jag hade det på känn men lyssnade spänt när vi körde in i driven på restaurang Gyllene Måsen. När jag hörde Apan beställa cheeseburgare utan lök, slog min svans en spontan trumvirvel. Junioren fattade ingenting! Väl hemma, fick vi en väldigt sen middag och så den där belöningen då man vet att man har gjort mer än bra - cheeseburgare!

Junioren & Asta

Äter ju lite snabbare än Junioren och stod och övervakade om den lille fjanten skulle orka hela sin burgare. Den lille skiten morrade åt mig!!! Nu väntar loppelådan! Junioren snarkar redan i sitt bo.

Med cheeseburgerglada svansviftningar

Grå