8 juni 2013

We have lift off!

Så hittade jag och Apan lite energi framåt igen. Goda råd från Tant och glada tillrop från Apan, kan lösa mycket. Väldigt lätt att ni apor glömmer det där. Ni blir så fokuserade på att vi ska göra si eller så och att det ska ske på ett visst sätt i en viss ordning och det måste bli så bra så bra. Någonstans där, försvinner ni i era grubblerier och rent plötsligt har det inte blivit en höna av den där fjädern - det har blivit en hel struts!

Varför måste ni göra allt så komplicerat och varför glömmer ni hela tiden bort varför ni gör grejen från första början. Jag hoppas att ni alla tränar med oss hundar för att ni vill ha roligt tillsammans med oss. Jag går inte fritt följ för att jag tycker att det är det roligaste som finns. Jag gör det för att min Apa är glad och att vi gör det tillsammans och när min Apa är glad med saker vi gör tillsammans, då får jag belöningar som jag till skillnad från fritt följ, tycker är grymt braiga. Alltså, gör något kul tillsammans med Apan = Glad Apa och belöningar till glad mig!

Apan har fått goda råd kring att lägga upp bra belönings och utgångsgrunder för Junioren, från Tant. Apan är livrädd för att göra fel. Jag förstår henne faktiskt. Hon och jag har kämpat i många år och mycket av det som brister är sådant som jag lärde mig redan som valp, att det var bra saker att göra. Det man lär sig som valp, går alltid före det man lär sig som vuxen. Således gör jag inte alltid som Apan vill och det blir lite rörigt och pannkakigt. Nu står Apan där med ett ny blank fin yta som hon ska forma och hon är skraj och försiktig.

Tant har gett henne ett par punkter gällande belöningsvärde och växling samt grundläggande för inkallning, targets och apportering/greppträning. Rent vardagsmässigt är det mycket ordning och reda. Man tuggar inte på saker som inte tillhör en, man kommer när man kallar och man sitter när man väntar på sin mat och man väntar på sin tur när man ska in genom dörren. Det sistnämnda är Junioren tröttsamt dålig på och silverfiskar sig förbi i kön.

Det har föreslagits att Junioren ska vara med på bild högst upp på bloggen...
Min blogg min bild. När Junioren har blivit stor nog att ha en egen blogg, kan han ha en egen bild. Just nu får han vara tacksam över att han får så mycket utrymme i min blogg som han får.

Med vänliga solvarma svansviftningar
Grå


Inga kommentarer: