1 november 2012

Moviestars & rallylydnad

Måste outa Stridis!
(Apan säger att jag är på väg att bli en skvallertacka)

Räddningssök med anskällning på föremål.
Stridis har gjort debut i filmens värld och blivit moviestar! Snacka om att svansen har åkt upp ett par hack och att han struttar fram numera. Nåja, vi får se hur mycket där är kvar i slutproduktionen så får vi väl se om det blir en Oscar eller vad det nu heter. Stridis spelade polishund och Husseapan tillhörande koppelankare.

Räddningssök med anskällning på föremål - stadgeträning
Jag och Apan ville följa med och vara groupies men fick stanna hemma så vi åkte och gjorde årets absolut sista eftersöksprov. Orsaken till detta omprov var att någon arkivapa hade supit bort provansökan till provet där vi fick megafina poäng och provet därför inte godkändes av bestämmaraporna. Lätt för dem att bestämma att saker inte räknas och vi måste göra om när de inte behöver bada.
Tränar kvarstannande vid skott. 
Att gå i vattnet var inte kul alls! Iskallt! Det var så jag funderade på att backa upp men så hörde jag Apan bakom mig som manade på och sade att jag fixade det! Hämtade dum-truten och hämnades lite på på den för vattenkylan men bara liiiite, fast tillräckligt för att domaren skulle se och dra en poäng. Så en poäng iväck i igången och en poäng väck på dum-truten och därmed drog vi in en 8a.
Avlämning av apport
Kaninen var inga problem alls! Bar den så fint så fint så, krökte inte ett morrhår på den! 10 poäng och därmed hade vi gjort samma resultat som på förra provet och var nöjda. Det var skönt att gosa in sig i BackOnTrack-täcket efter att ha blivit frottéad av Apan.

Jag och Apan har börjat på Rallylydnad, av vissa kallat för töntlydnad - tsss!
Vi har skitkul! Det är som en agilitybana fast hindren består av lydnadsaktiga moment och till skillnad från den dumma tävlingslydnaden så får aporna både prata med en och visa medelst tassarna vad det är de vill att man ska göra - ÄNTLIGEN GÖR VI NÅGOT BEGRIPLIGT!
Grå övervakar K9-enhetens träning.
Vi har varit på två träningar och den första var Apan pinsamt förvirrad och stod och glodde på varenda hinderskylt som om de vore hieroglyfer som skulle tydas. Jag försökte hjälpa henne men turligt nog kom där en duktig apa och hjälpte oss med banan. Jag satte Apan i skolbänken med uppgift att lära sig skyltarna och hon hade faktiskt tagit uppgiften på allvar och dessutom kollat upp skyltarna i alla klasser. Det är lätt i början men blir snabbt svårt.

Apan har dock inte gett upp på Lydnads-lydnaden och viltspåret kommer jag inte undan förrän jag har tagit mitt championat så nu får vi nog ta tag i det sistnämnda och kämpa vidare med det förstnämnda. Fast lydnaden är så mycket roligare numera när jag har en glad matte och vi jobbar utan ångest. Nu är det bara mina tassmyror och de är banne mig inte lätta att bli av med. Jag har försökt skaka ut dem men det går bara inte. Kan man ge tassmyror valium?
Springer av sig tassmyror efter vattenapporteringen.
Med vänliga svansviftningar
Grå

Inga kommentarer: