16 september 2012

I'm on fire!

Eller ja, jag borde vara det men istället ligger jag i Apans bil och vaktar. Fast hon kunde glömma att hon fick ta med sig datorn in för något ska jag ha att sysselsätta mig med medan jag väntar på henne. Fast jag kan ju ta det från början.

Jag och Apan drog iväg idag. Apan påstod åter att vi skulle träna eftersöksgrenar. Jag var beredd att satsa min svans på att hon inte var helt ärlig när hon sade att det gällde träning och mycket riktigt det var ett prov. Det var min homegirl Selma som jag gått på fält med, en riktigt söt grå tjej som jag aldrig träffat tidigare och så Fifi. Fifi är inte grå, hon är häftigt brunfläckig, fransk, himla cool och vi har gått på fält tillsammans.

Idag började det med vatten och domarapan var redo med block och penna när Apan ställde upp oss. Skottet gick och jag var liksom bara sådär magiskt innan Apan hann säga apport. Jag har ingen aning om hur det kom sig att mina framtassar var i vattnet innan dum-måsen hade landat. Apan påstod att hon mest ville dunka huvudet i ett träd när jag taktiskt kryssade mig fram i vattnet till fågeln. Hon påstår att man bara ska simma rakt ut till fågeln och det är rent nonsens! Man ska simma taktiskt och kryssa sig fram så att man undviker alla sjömonster! Det vet alla utom Apan, hon är så obildad.

När jag taktiskt kryssat mig fram till den där dum-måsen, jag menar det måste vara en korkad mås som blir skjuten hur många gånger som helst och ständigt trillar ner i vattnet, tog jag den. Eller ja, tog och tog, jag bollade runt den lite och sedan kom jag på att det var ganska så kul så jag fortsatte bolla med den medan jag simmade tillbaka. Lite bannor kom från domarapan för hon tyckte att avlämningen var lite på gränsen till snabb. Dessutom kontrollerade hon dum-måsen noga, alla apor är så misstänksamma när jag har hämtat fåglar och jag begriper verkligen inte varför.

Avdrag för att jag hade gått i skottet och bollat med måsen. Fast det till trots så fick vi en 8a!!! Vi har aldrig fått så bra betyg på vattnet någonsin tidigare! Förra året fick vi en femma och förra veckan fick vi en 6a och nu en 8a!!! Apan gav mig massor av frolics och sedan började hon smida planer, för hur vi till nästa år, ska få 10p. Har jag sagt att min apa är en fruktansvärd perfektionist?!?

Efter vattnet fick jag pausa i Weimobilen medan Apan drog spår till Selma och Fifi. Jag hann bli trött och sov jättegott när Apan kom och ryckte upp bagageluckan och vi sprang ner till startplatsen för släpspåret. Det blev helt kaosigt, jag var nyvaken, spårlinan trasslade i släppet och Apan fick be mig komma tillbaka och när hon väl släppte på mig så var jag förvirrad för jag hade mitt spår men samtidigt hade jag ett annat spår intill och där luktade det av Apan. Jag sökte av och sökte av men inte sjutton hittade jag Snuffeman. Dock kom aporna fram till att det blev tekniskt fel. Spåret låg för nära det spår som Apan hade dragit till Fifi och doften från det spåret, drog in i mitt spår och allt blev bara kaos.

 Apan hade nästan maxpuls för det drog ut på tiden och hon skulle jobba. Domarapan och spårläggarapan letade upp en ny plats och sedan fick jag åter komma upp till uppsparket och denna gången fungerade allt som det skulle. Apan släppte på mig, linan löpte som den skulle och jag hade ett klockrent spår om än genom väldigt högt gräs. Jag susade igenom det, hittade Snuffeman, greppade honom och drog tillbaka i full fart. Apan ropade stilig-stilig och var snabbt framme och tog Snuffeman som jag gladeligen lämnade av i hennes händer för jag var lite anfådd. Bakom oss hörde vi domarapan ropa att så skulle det se ut! 10 poäng skrev hon i protokollet!!!

Sedan fick vi rusa. Apan hade mig och spårlinan i ena handen och Snuffeman i andra och så sprang vi i full fart till Weimobilen. Väl lastade fick Weimobilen fälla ut sina vingar och så flög vi till Apans jobb. Hon var inte borta jättelänge och jag trodde att vi skulle åka hem när hon kom tillbaka. Hon sade att det inte var möjligt men att jag skulle få belöning för min braiga insats! Vi åkte till affären och Apan kom ut med goda ostekta burgare till mig och lite frukt och dricka till sig. Tillbaka på jobbet så satt Apan på kanten till Weimobilen och jag satt nedanför och åt mina burgare. Nu väntar jag på att hon ska bli klar för nu vill jag hem till min bean-bag och gosa ner mig i filten och njuta av mitt braiga resultat.

Med stolta svansviftningar
Grå

1 kommentar:

Björn o Clara sa...

Ett stort GRATTIS från oss.