Told you so!

Vi har massor av fasaner runt vår lya. De är retsamma och ställer till med dumheter. Aporna har byggt en slänt och sått gräs på den. En av de retsammaste ungtupparna, Retstickan, har gått förbi avspärrningen flera gånger och har sprätt runt och förstört så att aporna har fått laga.

När jag har haft chansen så har jag jagat ut den lille lymmeln och varje gång har jag sagt till honom att håller han sig inte väck så blir han min middag! Tror ni att Retstickan lyssnade och höll sig borta?!?

Givetvis inte! Aporna såg att han var på slänten och grejade. Apan bad mig jaga ut honom för sjuttioelfte gången i ordningen. Hon säger att jag får jaga ut dem men inte mer. Tss sedan när lyssnar jag på Apan?

Jag satte efter lymmeln och när jag insåg att det var Retstickan var det no more Mr nice Weimaraner! Jag gjorde en rusning och Retstickan drog mot staketet och först tänkte jag gå upp i point men sedan bestämde jag mig för att jag kan pointa och göra Apan glad en annan dag för nu gjorde Retstickan ett misstag och vände inåt mot trädgården. Jag gjorde en snabb rusning och slog ner som en hök. Kom inte och säg att jag inte hade varnat honom åtskilliga gånger!

Apan fick lite brått när hon såg vad jag kom ut med ur buskaget. Miniaporna i huset intill, har döpt fasanerna och gillar dem. Hon som brukar vara så petig med avlämningar, skickade in mig till Husseapan med Retstickan och det medelst språng innan någon såg vad som hade hänt. Hon svamlade något om att hon inte hade lust att förklara för gråtande miniapor varför jag hade haft ihjäl en fasan.

Jag med nyfångad Retstickan!

Som jag ser det, har vi bara gett Retstickan en ny arbetsuppgift, han semestrar numera i frysboxen och ska hjälpa mig att träna apportering! Mycket bättre jobb än att förstöra ute i trädgården!

Med rättviseskipande svansviftningar
Grå