Help I need somebody

Det har varit tyst men bara för att det inte har funnits något att rapportera. Det är apornas fel. De har varit som besatta av att skyffla sten.

Lite bus på gräsmattan och spontanträningar har det blivit men i övrigt inte mer. Vi hade en rätt kul övning där vi tränade att gå fot alldeles inpå varandra och se om vi blev störda. Både jag och Stridis fixade med bravur och ingen reagerade på fel apas kommando.

Jag hjälpte till när aporna skyfflade sten. Stridis bidrog med att tugga itu ytterligare en gladiatorboll. Fattar inte hur det går till!! Apan bara skakar på huvudet och säger att Stridis är lycklig i sin galenskap.

Anfallna har vi också blivit. Vi gick nattrunda med Apan. Vet inte riktigt vad som hände, vi hörde det där karakteristiska ljudet av ett flexikoppel vars spärr försöker hugga i, en apröst som skrek "kom igen nu då" och därefter kom en hund med en juniorapa hängandes längst ut i flexit, rakt emot oss i full fart.

INGEN ANFALLER MIN MATTE!!! Anfaller man min apa, dör man! Det är väldigt enkelt och jag har redan skyddat henne vid ett antal tillfällen mot bl.a. fylleapor som trots tramsvatten i hjärnan, har haft förstånd att backa. Stridis resonerar på samma sätt och oavsett vad vi tycker om varandra i vardagen, så är vi ett sammansvetsat stridspar.

Sedan glömde vi i vår intention att försvara Apan, att hon är värst av oss allihop. Gå på vår flock och fly för livet om Apan får korn på dig. Hon kortade mitt och Stridis koppel på ingen tid alls och jag hamnade på ingen tid bakom hennes ben. Hon försökte baxa in Stridis också men han är tyngre och har inpräntat i sitt huvud att man ska fram och försvara sin apa.

Enda orsaken till att vi inte nådde fram till den anfallande hunden var att Apan höll i kopplen rejält och vrålade nej så högt och bestämt att anfallande hund stannade. Sedan fick juniorapan veta att den levde. Apan var inte det minsta trevlig. Hon säger att hon ångrar det lite. Hon brukar ha tålamod med juniorapor och förklara varför det hela gick på tok. Hon säger att hon insåg hur nära allt hade varit, hur hon faktiskt som barn såg en älskad flockmedlem bitas till döds av en stor hund och hon bara blev otroligt rädd för allas skull när hon insåg att det kunde skett.

Apan har laddat sin pannlampa och tagit fram reflexhalsband. Hon säger att så fort hundbutikerna börjar sälja blinkhalsband igen så åker sådana på. Tror att Stridis ska få en bra Hurttaväst av mig i julklapp i år. Jag har min fina gula och jag tror att även den är på väg fram. Incidenten visar hur viktigt det är att man syns oavsett årstid.

Nu tror jag inte att det hade hjälpt så mycket om vi synts bättre för vi stod i en ljuskälla. Jag tror att juniorapan saknade kunskap. Han förstod inte att hunden låste på något och han förstod inte vad han satte igång när han hetsade på den. Han ville nog bara leka med sin hund och så blev det helt tokigt.

Med fundersamma och reflexklädda svansviftningar
Grå