Bootcamp!

Vi har varit hos tvåbeningsfarmor men inte för sommarkollo som vi alltid annars är, värsta bootcampen om ni frågar mig, lättsam träning om ni frågar Stridis men så är han helt knas och vill aldrig sluta träna.

Första dagen började vi med att Husseapan lade ut spår till Stridis och medan det blev gammalt så hjälpte Husseapan mig och Apan med vattenträning. Apan har nämligen bestämt att dubbelnollade ES-prov inte får förekomma igen.

Hon tog till ett nesligt trick må ni tro. Jag tänkte först göra min spektakulära de-skjuter-Weimaraner-drar-i-vattnet-trick. Det gick inte för Apan hade utöver mitt träningshalsband, hakat i ett koppel. Blev så förvånad över rycket att jag höll på att missa var måsen landade i vassen. Fast jag insåg ju det braiga med att vänta kvar, då ser jag var måsen landar! Fick ut i den djupa dyn och vassen och hämta flera gånger och lyckan i vetskapen att Apan hade massor av rengöringsarbete sedan, fick mig att ta i så att jag hade dy långt in i öronen!

Medan jag vilade och torkade, fick Stridis spåra och både han och Husse var överens om att de har lite träningsprojekt framför sig med detaljer som de vill avancera frän vassa till knivskarpa!

Ett led i att torka, blev att jag apporterade dummies medan vi väntade på Stridis och Husseapan. Gick riktigt bra och var superkul och Apan var vaken. Hittade en god doft och skulle precis undersöka när Apan mjukt påminde om vad som gällde och jag fick tag i dummien och öste på in.

Sedan var det min favvogren, alla kategorier - släpspår! Jag var bara tvungen att tala om för hela skogen att det är superroligt. Apan tvingade mig att sitta ner och som hon uttryckte det, svalna ner och koppla på hjärnan. Utöver att Apan säger att hon vill att vi går lugnt och städat fram till start så hade jag två bra spår. Jag sprang i full fart ut, plockade kaninen på sladd och tog mig in till Apan utan stopp och lämnade av perfekt!

Jag varvade ner i bilen och Stridis fortsatte att utveckla sitt räddningssök, han ska upp i tjänstbarhetsgrad i höst och då höjs kraven. Apan agerade apa i nöd och Stridis skötte sig ypperligt.

Efter det blev det äntligen dags att åka hem till tvåbeningsfarmor och vila tassarna.

Dag två började saksök i Tvåbeningsfarmors trädgård och med räddningssök när vi kom till skogen, för Stridis. Han visade att det är dags att försiktigt höja ribban och göra det lite mer kämpigt för urgermanen.

Jag fick köra släpspår och visade varför det är min paradgren. Snuffseman blev inhämtad två gånger och vi fick till nästan prydliga starter. Lite mer filande så kan jag nog hålla tassmyrorna i schack. De är svådresserade de där attans myrorna! Husseapan som drog spåren, sade att jag hade varit jätteduktig, tagit Snuffseman i ett bra grepp utan omtag och haft bra fart.

Stridis fick ytterligare ett pass i räddningssök och bekräftade bara tidigare passets teorier.

Jag avslutade med apportering av dummies som Husseapan sköt ut med kastaren. Jag fick chans att träna tassmyrorna och med hjälp av Apan som påminde mig varje gång det såg ut som om myrorna skulle ta över, fick jag till det riktigt fint. Lyckades sitta kvar och se vart dummien tog vägen och Apan hade smugit bort kopplet i processen. Vi är grymma när vi samarbetar på det viset. Då är Team Grå som bäst!

Behöver väl inte nämna att det var skönt att komma hem och vila i sin egen bädd...

Med trötta och glada svansviftningar
Grå