Deep deep trouble

Det var eftersöksprov i helgen och jag tror att jag var millimeter från att behöva annonsera efter en ny lya...

På släpspåret släppte Apan på mig och hon var så stolt när hon hörde domaren säga att det var ett utmärkt påsläpp och visserligen tyckte domaren att tempot var makligt men att jag hade utmärkt kontakt med spåret. Utmärkt är ju inte ett ord som vi är bortskämda med så Apan knäppte händerna och bad till högre makter.

Under tiden som Apan stod och pratade med sina inbillade kompisar om att sprida töntiga saker som karma, var jag upptagen med att leta efter min kanin men så fick jag korn på något riktigt bra, bättre än en död kaninusling. Fast sedan tappade jag bort det och tänkte att det var bäst att gå tillbaka till Apan.

Tror ni att hon var glad att se mig? Inte det minsta. Hon skickade ut mig igen och domarapan knatade med en bit. Tyckte att det var ganska tramsigt att hämta kaninen så jag gick tillbaka in. Apan fick ett sista försök och under tiden hade jag kommit på en lösning! Jag spårade ut fem meter, avvek och gick bort till lådan med kaniner och tänkte ta en där. Tydligen får man inga poäng för inovativt tänkande i Apornas tramsiga provsystem!

Apan var tvungen att stanna hos Sixtens Husse och ha avlastningssamtal. Sedan hade vi Tje walk of shame till bilen, där vi passerade alla andra och fick tala om hur uselt det hade gått.

Sedan var det tid för vattnet och det är en konstig karma som Apans inbillade kompisar kommer med. Vad är det för positiv karma med att låta regnet ösa ner?

Apan fick sätta mig och ta ett kliv åt sidan så när skottet brann av, kastade jag mig i plurret, någonstans under en fladdrande öronlapp, kan jag ha hört ett apport men jag är inte säker. Simmade nästan hela vägen över ån tills jag insåg att det var väldigt strömt. Då blev jag lite rädd och tänkte att det var dags att ta sig upp på land igen.

Apan skickade ut mig igen och precis när jag var nästan över, kom jag på att jag hade ingen aning om var måsen som jag skulle hämta var. Simmade tillbaka för att fråga Apan och hon var nog mer sammanbiten än jag någonsin sett henne. Vi fick ett sista försök och jag hoppade i. När jag hörde hur vattnet kluckade mot en sådan där båt, tänkte jag att måsen nog låg där och simmade dit. Efter det hörde jag bara Grå kom HIT! Provet var dubbelnollat och Apan var både arg och ledsen för att ingenting hade fungerat.

Hon pratade med Husseapan på vägen hem och han har lovat att hjälpa oss med träning. Jag vet inte varför det blev så tokigt och det är inte kul med en ledsen Apa. Får nog försöka göra bot och bättring.

Med skamsna svansviftningar
Grå