We go together

Hela flocken har varit på kurs hos en av mina absoluta favoritapor - TANT!!! Egentligen får man inte säga tant, det är ouppfostrat men Apan delade lya med en av Tants bästa vänner och hon refererade alltid till Tant som Tant så det är lite svårt att inte kalla henne för just Tant. Egentligen är Tant det mest otantiga som finns men som sagt, vad gör man...

Första kursdagen hade Husseapan och Stridis fått i födelsedagspresent av Apan. Det var givetvis en present som bokades på min inrådan för annars hade det minsann inte blivit någon bra present! Första kursdagen handlade om effektiv och skojsig träning. Mycket fokus på belöningstekniker och att aporna ska vara bra i sin timing när de tränar med oss. Hur ska vi annars veta när det är rätt och när det är fel? Det blir inte bättre av att många apor är helt tokigt av i timingen och så står man där och blir osäkrare och osäkrare och till slut har man en tvärsur apa och man fattar inte ett smack!

Husseapan och Stridis fick göra lite olika moment och sedan fick de hjälp av Tant. Husseapans styrka är att han har en mycket bra timing. Han behövde däremot lära sig att vänta ut Stridis lite innan han ger Stridis hans boll för annars bara Stridis stressar på i jobbet. Det blev superbra! Dessutom fick de träna att ha två identiska belöningar och byteshandla. Det blev alla tiders bra! Stridis visade dessutom upp för alla hur viktig hans boll är för honom. Han ignorerade korv, blodkorv, älgstek och köttbullar så länge han hade sin boll. Helknepigt om ni frågar mig! Jag hade tagit snasket och struntat i bollen!!!

På kvällen hade Apan bokat in oss på pensionat. Aporna som drev det, hade en söt liten dobermanntjej men vi fick inte träffa henne för att hon löpte. När vi är borta, är det bästa att man får sova i sängen med sin apa. Dock somnade hela flocken i olika delar av rummet nästan omgående efter att vi hade kommit in på rummet. Klena apor man har. Det var ju Stridis som hade jobbat mest och jag näst mest med att vakta bilen!

Andra kursdagen var det momenträningsteknik och då var det min och Apans tur att träna. Man fick ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. På förmiddagen, bestämde Apan att vi inte skulle jobba med något nytt eller några av de momenten som vi är halvvägs. Hon sade att vi skulle jobba med att stärka upp moment som vi är bra på men där vi slarvar bort onödiga poäng. Apan påstår att det är jag som slarvar bort dem genom att använda hennes vänstra knäskål som en krockkudde. Jag tycker att Apan fabulerar!!!

Bästa Tant håller koll på Apan!

I vilket fall som helst stärkte vi upp våra tre paradmoment i lydnadsklass 1 och vi fick till grymt snygga moment. Inte kan jag göra mina effektfulla snygga slidestops mot Apans ben som jag har lagt så mycket tid på att få till. Ett tu tre är nämligen inte Apan där jag ställde henne!!! Nu måste jag göra sådana där superprydliga ingångar och bara för att Apan blir så glad, går jag med på att göra dem. Sedan kom det där sedvanliga tjafset med att man inte får tugga på de tramsiga vittringspinnarna- Hallå!!!! De är av porös furu!!! Vet ni så gott det är att tugga i??? Helt omöjligt att inte tugga. Jag och Apan fick göra övningar på att inte tugga...

Inkallningsträning med överraskningsavslut!

På eftermiddagspasset bad Apan att få träna platsliggning. Det är det tråkigaste och mest meningslösaste momentet i världshistorien om ni frågar mig! Det klår till och med framförgåendena! Vad är poängen med att ligga och glo som en annan amöba? Kan någon förklara det för mig och när ní har hittat en förklaring som jag kan tänka mig att acceptera, förklara det för mina tassmyror! Fast för första gången någonsin var det roligt att träna platsliggning. Jag fick träna att stirra på Apan, inte för att hon är så mycket att titta på men hon gjorde omvänd belöning och då var det värt att hålla koll på snasket.

Det finns alltid störningsträning hos Tant!
Kossan var väldigt nyfiken på min platsliggning.

Vår platsliggningsträning, utlöste en orgie i platsliggningsträning för plötsligt kom alla aporna som deltog i kursen på att det var ett bra moment att träna och kursen avslutades med att alla tränade plats. Jag låg så still jag bara kunde men när den där äckliga lilla myran, kröp rakt över min nos, kunde jag inte liga still med huvudet. Jag försökte gno av mig den mot gräset, utan att resa mig, men då fick jag bara ytterligare en myra på nosen. Apan såg vad som hände så hon kom och tog bort dummyrorna åt mig. Hon sade bara mjukt att det räckte med de som finns inuti mina tassar...
Två jätteskojiga dagar hos Tant gick i rasande fart och jag ser fram emot att få träffa henne längre fram i höst. Det ska bli skojsigt att träffa henne och hoppas att vi kan visa riktigt många framsteg!

Med vänliga svansviftningar
Grå