Vi har varit duktiga idag!

För första gången på länge, har det varit solsken, två dagar på rad!

Igår resulterade det i att Apan städade undan julen och kastade ut julgranen. Efter det var vi ute i trädgården och jag utförde min egenpåtagna arbetsuppgift med att tugga alla grenar som Apan klipper ner, till småflis. Nu höll Apan mes på att bråka med en björnbärsbuske som håller på att ta över nedre delen av trädgården. Jag kan ha hört något om att jag skulle låta just de kvistarna vara och det borde ha varit en ledtråd att Apan hade värsta specialhandskarna som skulle skydda hennes tassar.

Något fastnade i halsen och jag gick omkring och harklade och hostade till den milda grad att Apan trodde att jag hade fått kennelhosta!!! Eftersom vi är noga med att inte ta sjukdomar med oss till agilityträningen, lämnade Apan återbud för vår del. Trist, vi ville verkligen träna. Ett par timmar senare så lyckades jag få upp de där dumma träflisorna och så blev jag påkommen med att ha tuggat på björnbärskvistarna...

Idag var det också soligt och både jag och Apan var egentligen mest redo för att spendera dagen i våra respektive bäddar. Apan påstod dock att solen krävde att vi åkte iväg och gjorde något - solen tssss! Är det möjligt att få solsting bara av att titta på solen genom fönstret? Apan fick mig dock att aktivera tassarna för hon kom in med 3 blodtärningar och en klöv - VILTSPÅR!!!

Apan styrde weimobilen till en braig skog som Husseapan och Stridis har hittat och så knatade hon iväg. Hon kom tillbaka till bilen vid ett tillfälle och hämtade fler spårsnitslar och jag började undra hur långt spår hon egentligen tänkte lägga ut. Det visade sig att hon hade lagt två spår. Ett apspår och ett viltspår.

Apspåret hade hon lagt i motvind och det var fort av vinklar hit och dit och över en bäck gick det minsann också. Jag stoppade ner nosen och höll den i spåret. Jag såg minsann de där hornen i pannan på Apan. Hon får dem när hon tycker att hon har skapat något klurigt och försöker lura mig. Inte en enda av hennes finter gick jag på! Hittade dessutom ett litet berg av mini-frolics i slutet av spåret och försåg mig.

Viltspåret var fult av klurigheter det med. Apan lurade mig nästan med en återgång, bloduppehåll och knasiga vinklar, gick jag däremot inte på! Hittade den smaskiga klöven i slutet och var så nöjd så! Återgången var inte så konstig att jag nästan drattade dit på. För det första har vi uteslutande gjort personspår sedan mitt anlagsprov i somras och där finns återgångarna inte med. För det andra var den inte rak som de brukar vara eftersom Apan hade åkt kana på baken nerför en slänt när hon skulle lägga ut det...

Trodde vi skulle åka hem sedan men inte. Vi åkte till centrum och gjorde sådan där tråkig passivitetsträning. Jag bet mig själv i tungan och satt still så att vi skulle få tråkigheterna överstökade så fort som möjligt. När vi hade suttit på parkbänken och stirrat fläck, alldeles för länge, hände det äntligen kul saker. Vi körde fritt följ mitt på det lilla torget. Jättesvårt att komma ihåg att glo på Apan istället för att titta på allt spännande som händer runt omkring en. Jag lyckades alldeles utmärkt!

Nu väntar jag nöjt på min middag, jag är definitivt värd den.
Med vänliga svansviftningar

Grå