Today is a good day

Apan måste ha slagit huvudet eller något medan hon sov. Hon studsade upp ur bädden och hade bestämt att vi skulle ut och springa! Jag och Stridstysken bara tittade på varandra och skakade på våra huvuden. Träna!? Innan frukost?!

Ännu mer oroliga för Apans mentala hälsa, blev vi när hon faktiskt kom i träningskläderna och snörade på sig löpardojorna. Jag tänkte att vi nog fick ta det lugnt med Apan, hon kan ju knappt hålla sig på fötterna när det är ljust och hon är klarvaken. Nu var hon nyvaken och det var gryningsljus. Stridis är ju som han är som han är så han bara stukade till nackraggen och sade att om Apan ville springa så var det springa hon skulle få göra.

Vi drog iväg med med betoning på drog. Jag hade min snygga gula Hurttasele och koppel fäst i Apans baggenbälte. Stridstysken har ett supermegakoppel som Husseapan köpte när de var på svanspilotutbildning - blir inga oxöron på många månader om man köper ett sådant men bra är det! Apan hade hans koppel i handen så att vi inte skulle trassla ihop oss. Väl nere på stranden, fick vi springa lösa hela vägen bort till piren som var vändpunkten.

Jag jagade morgontrötta fiskmåsar och Stridis hittade någon konstig plasthylla som han sprang omkring med. Ni vet de där urgemanerna är knepiga, de bara måste ha en grunka att röja med. Noll initiativförmåga att bara nosa runt och njuta av omgivningarna. Framme vid piren vände vi och då såg vi att det började dyka upp andra apor med hundar.

Apan kopplade upp oss och fäste båda kopplen i bälten. Gissa om hon fick ångra det. Vi satte av och fick nästan Apan att flyga där bakom oss. Jag försökte bara dra henne framåt men Stridis är en knäppis och fick för sig att vi skulle bada och satte kurs mot havet. Ni skulle hört Apans svada men hon får skylla sig själv. Det var hon som sade att hon behövde gå ner i vikt! Vi hörsammar bara hennes önska och hjälper till med det *vift*

När Apan kom hem var jag säker på att hon skulle krascha på soffan. Hon gör det ganska ofta nu när hon sitter i skolbänken hela dagarna på sitt nya jobb. Jag blev jätteförvånad när hon preppade belöningsgodis och samlade ihop träningsväskan! Det blev ett bra pass i trädgården.

Vi tränade ingångar, rutan med target, helomvändningar i fria följet, pinnleken som världsmästarlydnadsapan visade oss samt targetöverföring. Apan var riktigt duktig. Hon var noga med att variera belöningarna och vi lyckades tom med lite lekbelöningar i kaninskinnet! Vi hade jätteroligt och Apan var jättepositiv tom när det blev sådär tokigt. Jag är lite förvirrad just nu så ibland när jag ska in i rutan, tror jag det är ett konskick och ställer mig vid en av hörnkonorna - hoppsan!

När vi var klara med träningen, gick vi en lång kvällspromenad. Apan tycker att man gott kan träna saker då med så vi jobbade vidare på vårt framförgående. Nu har vi kommit till rak utgång till full koppellängd och ca 4m förflyttning på spikrak linje innan det svajar. Jag fattar inte poängen med det momentet alls.

Jag frågade Apan men hon skakade bara på huvudet och sade att det är ett moment skapat av urgermanska apägare för urgermanerna. Det räckte som förklaring för min del. Klart att de där knasiga urgemanerna ska ha knäppa och helt obegripliga moment som ingen normal hund med lite värdighet skulle komma på! Nåja, Apan säger att nu när vi börjar få spårarbetet att fungera riktigt bra så måste vi fixa framförgåendet också. Hon säger att gör vi det riktigt bra så är appellklassen snabbt överstökad och vi kommer upp i lägre klass där det är roligare moment och längre spår *vift*

Nu ska jag väcka Apan för jag ser ingen poäng med att hon halvsover på soffan. Bättre att hon går och lägger sig. Vi har planerat att köra lite agility imorgon bitti.

Med vänliga svansviftningar

Grå