I've got my happy feet (tail)!

I söndags hoppade Stridis in i sin statligt ägda bil...

Jag såg till att han var ordentligt inlåst. Jag menar vi vill ju inte riskera att han kommer bort på vägen till svanspilotskolan!

Sedan drog Stridis och Husseapan iväg och kvar hemma blev jag och Apan. När vi är själva hemma på det viset, måste jag ju vara på dagis. Jag har verkligen inte gillat dagis. Till slut var jag så less på dagis att tom svansen slokade konstant. Dagisaporna tröttnade på att jag bara tjatade om att jag saknade min Apa. Till och med den tröga varelsen insåg att det inte fungerade i längden eftersom jag bara ropade efter henne och var helt slut när jag kom hem...

Jag slipper dagis nu!!! Jag får hänga med och vakta weimobilen åt Apan på jobbet. Hon rastar mig på sin lunchrast och ibland får hon håltimmar och då tränar vi lite på en bra gräsplätt som vi har hittat. Jag har fått tillbaka min glada svans och den har alldeles rätt stolt hållning igen!

Denna veckan har vi varit jätteduktiga! Vi hade årets bästa agilityträning i måndags. Vi har gått över till träningsgruppen istället för tävlingsgruppen och det lite softare klimatet gör oss gott. Nu kan vi fokusera på att ha roligt istället för att stressa mot tävling.

Igår körde vi ett kort lydnadspass som gick kanon och idag var vi på kursinskrivning för domarapan som vi tränade för i våras. Det blir lite fortsättning för oss och domarapan skröt för de nya i gruppen att jag minsann hade vunnit förra kursavslutningstävlingen! Jag sträckte lite på mig där jag satt intill Apan!

Apan var jättenöjd och sade att jag uppförde mig exemplariskt hela tiden idag. Jag gjorde så bra jag bara kunde på gruppträningen och det var först på slutet när jag tyckte det började bli tjatigt att gå fot i grupp och på linje, fram och tillbaka, sjuttioelva gånger som jag slarvade med positionen. Vi fick massor av domarapan som säger att Apan är flitig och jag är duktig.

Nu ska jag vila, det har jag förtjänat!

Med vänliga svansviftningar
Grå