Alive!!!

Vi lever!!!!

Problemet är som vanligt aporna! Husseapan och Stridstysken har suttit i skolbänken, varför deras statliga arbetsgivare spiller pengar på Stridstysken, övergår mitt högadliga förstånd. Stridstysken säger att utbildningen är till för att lära Husseapan, hur man är som svanspilot.

Naturligtvis har de skämt ut mig och Apan. Här tar vi av vår värdefulla träningstid och hjälper det statliga ekipaget att träna liggande markeringar. Apan hjälpte Husseapan att klicka in Stridis och jag övervakade så att det blev rätt. Stridis har varit riktigt hysad på det där. Tills de skulle visa på kursen... Tror ni inte den tröga Stridstysken spårar fram till apporten och sedan bara står där och viftar på svansen *drapperar mina öron över ögonen och skäms å Stridstyskens vägnar*

Apan har varit sönderstressad för hon har börjat på sitt nya jobb och i skolan samtidigt som Husseapan och Stridis har varit iväg. Hon ska lära sig ett nytt språk och om varför vi hundar är så braiga på att läka trasiga apors själar! Nya jobbet vet jag inte om jag gillar såhär i början.

Det är väldigt mycket utbildning nu i början och det betyder att jag måste vara på dagis på dagarna och jag är inte våldsamt förtjust i dagis.

Dagiset i sig är jättefint och välskött och jag gillar aporna som jobbar där. Jag har dessutom fått en polare. Han är någon sorts mastiff, 6 månader och större än mig men himla mysig. Vi hänger på var sida av stängslet i utehagarna. Det är det som är bra med dagis, det som är kass med dagis, är att man måste vara i sin box och jag hatar att vara i box! Jag känner mig helt övergiven och sådana dumheter måste man upplysa omvärlden på att de inte går an!

Apan säger att om jag inte håller tyst så kommer dagisaporna inte orka med mig. Hon säger att vi är beroende av dagis nu när Husseapan åker fram och tillbaka till svanspilotutbildningen. Hon ska ändå försöka hitta någon som kan rasta mig mitt i hennes jobbpass så vi slipper dagiset. Nattpassen är lugna för då sover jag hela natten men hennes dumma dagpass, när Husseapan är bortrest, kan jag inte vara själv så länge. Vi har lite tur för vi har nya apgrannar i ett av husen och de gillar hundar så jag tror att om Apan frågar snällt, så kan de nog släppa ut mig i trädgården de få gånger vi behöver hjälp.

Så nu vet ni varför jag inte har hört av mig på ett tag. Jag har massor att berätta om som har hänt de senaste månaderna och jag har funderat på att om, och bara om han är snäll, låta Stridstysken, gästblogga. Han lät mig faktiskt ta hans favoritboll och leka med den idag så jag känner mig snäll. Vi får se om Tysken känner sig manad.

Med vänliga svansviftningar!

Grå