24 augusti 2011

Happy days!

Jag drillar Apan i lydnad just nu. Nu sablar mina morrhår ska vi få till det och beta av den där urtråkiga klass 1!

Sedan vi var hos Tant i förra veckan har vi varit flitiga, totalt 5 pass med lydnad har vi betat av. Vi ska bryta av med lite agility imorgon och Apan säger att vi borde träna ett viltspår eller vanligt spår också för att variera oss. Planen i lydnaden, är just nu att slipa på klass1-momenten och samtidigt sträva uppåt och hålla motivationen uppe med moment ur de övre klasserna.

Det fungerar riktigt bra, momenten vi har valt just nu är rutan och den dirigerade apporteringen. Med på köpet får man konskick. Det sistnämnda är något märkligt. Kan någon förklara poängen med att springa rakt fram till en kon och sedan stå där och glo? Jag är helt övertygad om att det är en apa med en germansk urfåne som har kommit på det momentet.

Idag körde vi vårt 5:e lydnadspass och det gjorde vi nere på Skanör-Falsterbo BK och tillsammans med söta Clara och hennes husseapa. Vi fick träna på en grusplan för appellplanen, eller rättare sagt, det som en gång var en appellplan, är helt förstörd efter sommarens tävlingar för hornlösa älgar. Clara sade att i år hade de åtminstone inte hittat glas i marken. Fördelen med att vara på gruset var att där var färre av de där små inande blodsugarna. Apan servade både mig och sig själv med myggspray.

Jag började att värma upp Apan medan Claras husseapa byggde sin bana. Apan var lite skruttig och hade dålig kastarm till belöningsdummien. Hon hade varit i den där bussen där vampyraporna husserar. De skulle sno Apan på blod men stack fel och grejade så Apan ser ut som en pundar-apa i armvecken. Uppvärmning var därför av största vikt.

Vi började med linförighet! Jag vill verkligen protestera mot detta tramsande med snören!!! Kan man inte hålla reda på sin apa utan snöre under någon ynklig minut, borde man inte vara ute och tävla så varför detta senilsnöre? Jag är grym på fritt följ och är fullt kapabel att lotsa runt Apan! Så fort det där dumma snöret är på blir det knas. Jag menar hur bra kan det bli med en Apa som knappt kan hålla reda på sig själv men nu ska hålla reda på mitt snöre? Vi fick till det sådär. Inte sådär braigt som vi kan få till det, det blev lite svajigt i positionerna men vi höll ihop hyfsat för att vara vi.
Efter det var det tandvisning. Av någon anledning anser främmande apor att de har rätt att rota en i munnen när man träffas första gången. Jag tycker det är ohyfsat och oförskämt. jag funderar på om jag inte skulle dra nytta av min stildegraderande side-kick, den germanska urtönten. Jag tänkte att Apan kunde ha honom som stand-in och visa vad jag tycker om tandvisningar. Jag menar, det måste till en grymt modig tävlingsledare - vift! Presenterade min idé för Apan och hon tyckte det var en strålande lösning på att bli avstängd från allt tävlande för all evig framtid. Avslag på den idén med andra ord och trumpet genomförde jag en 10-mässig tandvisning.

Pausade lite vid Apans fötter medan hon kommenderade söta Clara med husseapa. Apan suger på kommenderingar, hon borde skämmas! Jag fick skämmas åt henne för hon var upptagen med att fotografera samtidigt som hon gjorde halvtaskiga kommenderingstjatter. Stackars Clara!!! Det är en himla tur att hon är så duktig!
När vi hade pausat, gjorde vi läggande under gång och nej, jag lägger mig aldrig helt ner på nytt underlag på första försöket. Jag må vara fullvuxen men till skillnad från de där pälsiga hundarna så håller jag mig med kort och bitvis obefintlig hårväxt. Då dunkar man inte ner sin bröstkorg på vad för elände som helst. Det blev omtag på det och eftersom jag hade gett underlaget med knapp marginal godkänt, lade jag mig ner som man ska!
Inkallning för att rensa huvudet. Claras husseapa påstod att jag tjuvstartade och drog av en poäng ner till en 9a! Vid min ädla svans! Tjuvstartade inte alls! Dum-Apan fick ju för sig att säga "Grå, hit!", istället för bara hit som hon brukar. Hur sjutton ska jag veta vad jag ska komma kutande på när hon är så inkonsekvent? Alltså hävdar jag förarfel och drar en poäng på Apans istället för mina!

Ställande under gång. Lyckades inte bli sådär blickstilla som jag kan bli utan tog något steg. Claras husseapa sade att det var det bästa ställandet som han hade sett mig göra. Aporna kom på att det hade glömt apporteringsmomentet. Fram med en apport och så var det bara att göra. Kunde inte låta bli att smaka lite eftersom det inte var min apport men det blev inga märken.
Avslutande gick vi upp och lånade söta Claras ruta. Det är kul med rutan, jag gillar den skarpt, fast jag blir lite förvirrad när aporna snor min target, men jag börjar fatta att Apan vill att jag ska stå still mitt i rutan. Efter det blev det en buspaus tillsammans med Clara och en vilopaus i bilen.

När Apan hämtade mig så hade det kommit massor med andra hundar och deras apor och d var det dags för gruppmomenten. Platsliggningen börjar bli lite mer uthärdlig. Jag låg tom med huvudet platt i marken en stund och Apan sade att det var dagens sekunder av guld när jag gjorde det. Jag fick korv för besväret så jag tror att jag ska försöka komma ihåg att göra det oftare.
Sittandet i grupp gick grymt bra idag. Visst, Apan står nära men någonstans ska man börja!
Med vänliga svansviftningar
Grå

3 kommentarer:

Hanna aka Lilla My sa...

Tycker det låter som en riktigt bra träning om du frågar mig. Apropå läggandet, så kolla med din tvåbenta om HON skulle slänga sig i blixtens hastighet på ny mark. Skulle nämligen inte tro det.

Nospussar från Tila

Clara sa...

Tjena
Du var jätteduktig igår. Kör på så blir det jättebra.
Jag skulle också vilja prata med några som hittat på vissa moment för jag har också synpunkter.
Ses på måndag.

Anonym sa...

är det inte dags att uppdatera nu :( eller är det min dator som inte tar ev uppdateringar ;) kom igen lilla grå!