Wind of change

Ha! Claras husseapa har alltid låttitlar som rubrik på deras blogg så jag var tvungen att testa!

Jag och Apan har ju haft oändliga diskussioner om vattenapporteringen. Hon har argumenterat att jag måste och jag har argumenterat att vattnet är kallt och att det inte känns bra när jag simmar. Vi har varit allt från riktiga ovänner som har morrat på varandra till att Apan har varit med i vattnet och gjort sitt bästa att få mig att känna trygghet när jag inte längre bottnar.

Vi har haft alla möjliga saker till hjälp, flytväst, olika flytleksaker, måsar, dummies, fågelvingar, Apan har haft mig i spårlina och simmat intill mig men ingenting har fungerat och allt har bara varit tråkigt, tjafsigt och jobbigt. Hur kul är det att göra något som ingen tycker är roligt.

Den germanska urraggsockan är ju badtokig och jag har tittat lite på honom när han har simmat omkring där ute i vattnet. Han är ju en töntig schäfer och det har stört mig att han kan något som inte jag kan. De sista gångerna vi har varit nere med dummien så har jag verkligen ansträngt mig, även om det har känts lite läskigt. Apan har sett att jag har försökt och hon har gett mig massor av köttbullar och sagt att jag är duktig som kämpar.

När vi var nere idag så kändes det jättebra att sätta av efter dummien direkt. Apan såg att jag var taggad och kastade ut den jättelångt. Jag blev lite tveksam, var tvungen att tugga på en tångruska och fundera på om idag var dagen. Jag förvånade Apan genom att inte ens gå tillbaka in till stranden utan simmade bara ut och hämtade min fina orange flytdummie.

Andra gången jag simmade ut så insåg jag att det där med att simma, inte var så svårt. Det är bara att ligga plant i vattnet och paddla som en anka under ytan!! Busenkelt! Jag fick upp jättebra fart, hämtade min dummie och var tvungen att simma en extra liten båge innan jag simmade in med den till Apan. När jag kom upp på stranden stod Apan och lipade och jag fick massor av köttbullar.

Min Apa är en lipsill av sällan skådat slag. Hon lipar när hon är glad, ledsen, arg, trött, rörd. Kort och gott - lipsill. Hon sade att jag såg så stolt ut när jag simmade med dummien och insåg att det inte var läskigt. Jag blir inte klok på apor, de är helknas!

Men det är inte det enda som har hänt idag. Apan tog äntligen mod till sig och anmälde oss till agilitytävling! Hon har inte vågat innan men nu sade hon att idag var dagen för att sparka rädslor i rumpan och gå/simma framåt. Bra dag idag och den hade varit perfekt om Apan inte hade behövt åka till sitt jobb. Sedan finns det en hemlis på förändringstemat men Apan har hotat med livstids indragning av oxöron och kötbullar, samt att hon tänker gaffatejpa ihop min skvallriga nos om jag säger något. Alltså får vi återkomma på den punkten.

Med vänliga svansviftningar

Grå