Han kan inte ta det lugnt, någonsin. Han har så mycket energi att han blir helt hög på det. Husseapan är strändigt ute och tränar med honom. De har fått reda på allt som han måste kunna för att få jobba med Husseapan på riktigt och det var inte den korta listan.
Förr var den listan kortare för rookies. Jag vet inte om det störde, för någon sådan därade organiseringsapa, tyckte att det skulle omorganiseras och så vips, blev listan mycket längre. Det innebär att Stridis måste stoppa in massa saker där innanför pannbenet och det är nog inte så lätt för det pannbenet verkar vara gjort av betong och innanför är det nog mest päls.
Han och Husseapan tränar massor. Apan försöker hjälpa dem och jag sitter mest på sidolinjen och skrattar åt spektaklet och leker läktarhulligan för att fördriva tiden. Det är egentligen inte så mycket Apan ka hjälpa dem med. Hon kommer mest med små goda råd vad det gäller lydnadsbiten och så får hon stå ut med att hålla skinn, brandslangar och skyddsärmar så att Husseapan kan bussa Stridis på henne.
Stridstysken tar sig an de flesta arbetsuppgifterna som han presenteras för med alltid lika tysk, demolerande effektivitet. Apan bara stönar och tycker att han är stökig och vad kan jag säga. De där germanska urhundarna är visserligen effektiva men de saknar allt vad stil och elegans heter. Det är bara full fart framåt så att flisorna yr. Ingen finness och smidighet i närheten av dem, ens om man letar.
Apan säger att hade vi varit i armén så hade jag varit en prickskytt som tyst smög runt. Stridis hade suttit i en stridsvagn som man hör på mils avstånd och som demolerar allt i sin framfart. Det har resulterat i att när hon är inblandad i vissa delar i Stridis träning, så testar hon vad det är de ska göra, på mig först! Hon säger att det känns lugnast så.
Igår fickjag prova Stridstyskens munkorgar. Medan jag satt mer lugnt och värdigt med eländet så var det ju full cirkus när det var Stridstyskens tur. Fast det behövde jag väl inte ens nämna? Apan sade att jag ser elak ut med munkorg och hade hon sett en weimaraner ute på stan med munkorg så hade hon nog gått en omväg. Hon påstår att jag ser ut som filmens Hannibal Lecter.
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar