Vad kan jag säga om själva traskandet - en favorit i repris!
Min halvbror Torsten kammade hem bästa unghane.
Jag blev bästa hane i öppen klass.
Yankee-boy Bobby blev bästa hane i champinjonklassen.
Tikarna körde även de en favorit i repris - Bäbisen Sue blev bästa ungtik,
Min kullsyrra Matilda blev bästa tik i Öppen klass, fick sitt sista CACI och blev internationell champinjon - GRATTIS SYRRAN!
Grand dame Sidney plockade hem bästa veterantik.
När det kom till att göra upp om bästa hane så ville domaren för dagen ha jänkaren som bästa hane och jag släpade Apan med mig bort till skylten med en 2:a på. Det blev ett reserv-CACIB till mig som kommer förbli ett reserv-CACIB. Bobstern behöver precis som jag, samla på sig lite CACIB på sin väg mot sin status som internationell champinjon. Hade han redan haft alla sina så hade hans CACIB, övergått till mig.
Även denna dagen ställde vi i grupp, fick 1:a-pris och HP och gick därmed vidare till finalen. Det innebar en lång väntan för mig och Apan men vi slog ihjäl den rätt bra. Vi tog en låååång rastrunda i ett vintervitt Göteborg, packade ut alla våra prylar i bilen samt shoppade lite. Eller rättare sagt, Apan påstår att hon shoppade och att jag snattade!!! Har ni hört något så befängt!!
Står det stora korgar grisöron utställda i perfekt plocka-när-man-går-förbi-höjd så är de givetvis till för att man ska provsmaka! Apan påstod att jag var högst pinsam som snattade grisöron alldeles framför polisernas monter. Hon tvingade mig att gå till den vars grisöra jag hade "snattat" och göra rätt för mig. När vi skulle lämna såg Apan en skylt där det stod att polisen sökte hundar, hon tyckte det kunde vara rysligt roligt att lämna in mig i deras monter - det tyckte inte jag! Dumma, tramsiga och pinsamma Apa! Fick ju skämmas svansen av mig inför den häftiga polis-mallenutten juh!
Till slut var det finalen och desvärre kände Apan igen domaren som dömde så fort han kom bort till vår grupp. Samma domare dömde på Golden Go i höstas och han gillar små alternativt väldigt pälsiga hundar så det var bara att tacka för oss efter ett varv inne i finalringen. Samtidigt är det något speciellt att ställa upp sig inne i finalringen, jag sträcker alltid lite extra på mig och Apan säger att det är jättebra träning för framtida äventyr.
När vi var klara i ringen så tog kennelmormor några bilder på mig (skicka e-post, annars spammar jag din email med reklam för pedigree pal *vift*) och sedan satte jag och Apan oss i weimomobilen och styrde söderöver. Ett enda stopp gjorde vi, ett supersnabbt på den Gyllene Måsen, någonstans på vägen. Apan köpte cheeseburgare till mig och dricka till sig själv och sedan körde vi non-stop hela vägen.
När vi hade kommit en bit ringde först min Tjejs matte och varnade att det var jättehalt på vägarna nere i södern och bara några minuter senare ringde Husseapan och sade att det bara "regnade" in trafikolyckor överallt och att Apan skulle ta det lugnt. Sakta men säkert kom vi hem och jag vet inte vem som var tröttast, jag eller Apan. Hon tände i vart fall en skön brasa i den öppna spisen och sedan sträckte vi ut oss och konstaterade att det hade varit två fantastiska dagar i det annars så urtråkiga vänstervarvstraskandet. 
Jag har även gjort en snabba uträkning på hur många grisöron jag kan kassera in på detta äventyret. 1a-pris rosett=1 öra*2dagar, CK-rosett=1 öra*2dagar, CACIB/reserv-CACIB-rosett=2 öron*2 dagar, BIR-rosett=5 öron. Jag får det till 13 grisöron och sedan ligger jag i förhandling med Apan om hur många öron 1a-pris med HP i grupp är värt och det gäller också 2 dagar.
Sist men inte minst måste vi gratulera Bobstern, han blev bästa hund i grupp7 på fredagen och vänstervarvade hem en 6:e placering på söndagens Best In Show-final! Go Bobstern!!!
Tack alla Mimmtrixare för två roliga dagar!
Med stolta svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar