Pinnar hit & pinnar dit!

Apan har fått pinnar på hjärnan!

Det har ju varit ett sabla tjattrande på Apan om pinnar när vi spårar. Apan har framkastat en mängd olika idéer om hur hon vill att jag ska markera de där små fåniga pinnarna som ligger i spåret.

Först ville hon att jag skulle lägga mig ner när jag träffade på dem. Jag totalvägrade! Vid min ädla svans så dumt tänkt! Man kan lägga sig på en tistel, björnbärskvist eller något annat otäckt. Tänk om man är i skogen och ska lägga sig ner för en tramsig pinne och stirra på den, då kan vad som helst anfalla en juh! Aldrig att jag lägger mig ner och stirrar på en pinne, det kan de där bänga pälsbollarna hålla på med!

Jag kontrade med att erbjuda mig att lyfta på bakbenet och på så sätt visa att jag har sett dum-pinnen. Första gången jag erbjöd Apan det så började hon konstigt nog dunka pannan mot en tall och räkna till 10 med en konstig röst, jag har inte blivit riktigt klok på om hon avslog idén eller inte...

Sedan dess har vi inte grejat med de därade pinnarna men nu har Apan fått dille på dem igen. Hon säger att det är pinnarna och ett stabilt framförgående som hindrar att vi kan göra tävlingsdebut i spår. Jag tycker att jag är hur duktig som helst på att gå framför Apan, jag gör det på alla promenader vi tar. Men hon säger att det inte är rätt att dra värre än en ploghäst och ha ett koppel som är mer spänt än en fiolsträng. Hade slö-Apan gått lite fortare med de där benen som får en tax att se långbent ut, så hade jag inte behövt släpa på henne. Oförskämt att anklaga mig för att passa i ett hundspann är vad det är!

Nu har de där sabla pinnarna dykt upp i lydnaden också! Apan har nämligen läst böcker om lydnadsträning och där står det tydligen att om man har ambitionen att komma upp i de högre klasserna ska man börja med moment ur de klasserna tidigt och Apan har ju högtflygande planer för oss i Lydnaden. Hon säger att jag kan bli en champinjon om vi är duktiga och tränar mycket. Jag vet inte om jag vill bli en svamp men Apan är Apan och högmod går väl före fall, har jag hört.

Nåvars, när det kommer till pinnar i lydnaden, innebär att man ska leka plock-i-pinn, hundversionen. Dvs man slänger ut en drös pinnar som inte luktar något alternativt luktar främlingsapa och någonstans bland alla de oluktiga pinnarna, ligger där en pinne som luktar av Apan och den ska jag hitta och apportera in till Apan. Jag vet inte vem som kom på den där övningen men den kan inte ha haft alltför hög förmåga om hur hundars nosar fungerar...

Apan är lite sniken av sig. När vi behövde pinnar till spåret så köpte hon i hundaffären men denna gången vägrade hon för hon tyckte det var rysligt mycket pengar för några små träbitar så nu hade hon fått för sig att hon, trots sin ringa begåvning, minsann kunde göra egna. Jag funderade på om man kunde ringa SOS på förhand...

Apan var på byggvaruhus och handlade långa träbitar som skulle göras till många små. Hon hämtade turligt nog in en såg som gjorde att jag inte behövde oroa mig för att hon skulle såga sig i fingrarna.

För de som har mer begåvade Apor som inte är födda omständiga och pedantiska som min, så går det hur bra som helst att använda vilken såg som helst. När hon hade massakrerat klart de stackars träbitarna så hade vi 40st vittringspinnar som Apan envisades med att sandpappra hörnen på - överambitiös Apa kan eventuellt bortskänkas...Dum-pinnarna får ju inte dofta apa (men det kommer de göra oavsett vad aporna gör, fast bara svagt) så därför fick de stackars pinnarna ett ofrivilligt bad i pastagrytan, jag tyckte riktigt synd om de stackarna, ligga där och bubbla i ett äckligt bad. Men de slapp i alla fall att få äcklig blå sörja på sig.När de hade torkat på icke ap-kontaminerad plåt så blev de medelst icke-kontaminerad tång, nerlagda i plastlådor som hade gjorts rent med kokhett vatten. Några fick inte vara med de luktfria, det är de som ska lukta av Apan när vi tränar.Slutligen hamnade de i frysboxen och då i det fack som Aporna refererar till som "Grås äckelfack". Ja det är så synd om aporna som måste låna ut ett helt fack i sin gigantiska frysbox så att jag har någonstans att förvara min nuttiga kanin, mina rådjursklövar, fiskmåsen och diverse andra smaskiga ben och kotor. Helt förfärligt kinkiga är de med det där.

Nåja vi ska tydligen börja träna med de där pinnarna rätt omgående så jag lär väl se dem betydligt oftare än jag egentligen vill....

Men pinnförföljda svansviftningar

Grå