Idag sade Apan i alla fall ett vettigt ord, för första gången på länge - agility!
Jag rusade upp ur bean-bagen och rusade bort till dörren. Slö-Apan var ju på efterkälke direkt, skulle ha på sig skor och jacka, höll på att glömma mitt halsband och sprang fram och tillbaka mellan huset och weimmobilen hur många gånger som helst. Man hade ju trott att hon kunde ha varit ute och värmt upp mitt färdmedel men inte då! Iskallt och pansaris på framrutan som hon höll på en hel evighet med att avlägsna - åååååhhhh kom igen nu! Skynda på, vi ska ju göra agility!
Vi körde till klubben och jag tyckte Apan var virrig för hela agilitybanan, kan som bäst beskrivas som en isbana! Där var massor av andra apor och hundar. Aporna lastade alla hindren på en släpkärra och när de väl var klara, åkte vi vidare. Vi körde till ett sådant där ställe där de har hornlösa älgar med järndojor på tassarna. Aporna lastade av och bar in allt i det där ridhuset. De var där inne och grejade en lång stund men till slut kom Apan och hämtade mig och så gick vi runt ridhuset och jag fick rasta av mig lite.
Innan vi skulle gå in i ridhuset, tog Apan mig hårt under hakan, tittade mig strängt i ögonen och sade att nu var det ordning & reda som gällde. Hon sade att nu var vi en grupp med många rutinerade tävlingshundar och då går det inte för sig att tramsa runt. Jag var bara så glad över att vi skulle göra agility så jag försökte ignorera Apan, på samma sätt som jag alltid är glad och spänd inför något. Apan sade om jag ignorerade henne så blev det ingen agility. Vi värmde upp med tramsigt traskande och lite andra lydnadsövningar. Jag tyckte Apan var dum som inte lät mig springa lös som vissa andra hundar fick göra. Det struntade Apan i!
Första övningen jag fick köra, var en velodrome med ett slalom i mitten. Vi körde den på mediumhöjd. Dels för att vi knappt har kört någon agility alls de senaste två månaderna och dels för att det var ett nytt främmande underlag för mina tassar att landa i och hoppa av ifrån. Jag testade apan genom att dra iväg mot grannbanan men hon var ovanligt alert så jag vände omedelbart. Apan bestämde att vi skulle bryta ner velodromen i bitar och eftersom hon var glad och gav mig köttbullar varje gång så tyckte jag att det var helt ok. Fick köra ett helt varv och efter det gå in och köra slalomet från stillasittande start. Apan sade att jag regerade och jag fick halsband och täcke på mig och lite paus.
Andra övningen var en rakbana med däck, hopphinder, korttunnel, hopphinder. Rakt bakom den banan fanns den tredje stationen och massa hundar med sina apor. Gissa om Apan var nojig att jag skulle dra dit *vift* Sedan ett tag tillbaka, kör vi med liggande start och jag lade mig snällt bakom däcken och när Apan gick till sin startposition, passade jag på att visa alla hur det går till att hoppa ett däck från liggande start. Inte uppskattat och jag fick starta om. Fick köra banan ett par gånger både fram och baklänges och jag visade Apan att hon nojade i onödan, genom att hålla mig på banan - HELA TIDEN! Sug på den du Apan! *vift*
Tredje stationen var tre separata övningar en box med fyra hinder, en bom och ett fyrapinnars-slalom. Jag började med boxen men efter andra hindret så hittade jag något som doftade mycket spännande i sågspånet och som jag bara var tvungen att undersöka. Apan var missnöjd när jag pilade dit gång efter gång och till slut morrade hon lite och så kom jag ihåg att det blir så tråkig träning om man inte har en glad apa så jag gjorde boxen som Apan ville.
Därefter blev det träning på bommen och jag gjorde Apan superglad genom att respektera tramsfälten! Glad Apa = massor med köttbullar! Eller nåja, de där småflisorna som en gång i tiden, var en hel köttbulle... Efter det gick vi över till slalomet och jag försökte faktiskt göra Apan nöjd men vid det laget var jag så snurrig efter alla olika övningar att jag inte riktigt orkade koncentrera mig. Utan att tänka på varför, stack jag bort till en hund som jobbade i boxen men hennes matteapa ville inte alls ha mig där utan schasade bort mig.
Väl borta hos Apan igen, sade hon att jag bara behövde göra slalomet 2 gånger till med henne på rätt respektive fel sida. Jag gjorde så bra jag bara förmådde och Apan kan man faktiskt lita på. Efter det fick jag halsband och mitt gosiga BoT-täcke på mig. På vägen ut agerade vi retning för en hund som har lite svårt att hålla sig på banan. Apan var utrustat med ett skrammel ifall han skulle komma farande men han jobbade jättebra i velodromen.
Apan har lovat att vi kommer åka till det där stället en gång i veckan hela vintern!
Med agilityglada svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar