Bara att ta på sig coachmössan igen och sätta igång och jaga henne fram och tillbaka längs med stranden och i trädgården. Apan säger att det faktiskt börjar synas, att pälsbollen har blivit lite slankare. Tja, jag gör så gott jag kan men hon är ganska lat. Går och gömmer sig när det blir för jobbigt. Idag kröp hon in under granen i trädgården - knasiga pälsboll!
Tuffat på sig har hon också börjat göra och nu kampar hon stenhårt om brandslangen. För bara ett par veckor sedan släppte hon när Apan gjorde "kampapa-special". Den är rätt kul och mig lurar hon inte en sekund. Apan håller i vad det nu är man kampar med henne om, hon visar tänderna, har galna ögon och morrar som en tok. Dessutom är hon riktigt nära, står över en och ska dominera. Pälsbollen blev skraj och släppte första gången men inte idag!
Idag fick Apan veta att hon levde, för Pälsbollen blängde tillbaka och vägrade släppa sin brandslang. Jag tog i egenskap av Coach på mig att agera störning, jag tacklade Pälsbollen och drog henne i svansen. Husseapan var ömsom störning och ömsom stöd för Pälsbollen, mest stöd. Hon fick massor av beröm och Husseapan hejade på henne så hon skulle förstå att man inte ger sig mot Apan.
Eftersom jag har varit sjuk och Apan har jobbat så har det inte blivit så mycket träning denna veckan men idag var vi faktiskt på klubben och tränade lite dåligt planerad agility. Dåligt för att Apan sagt att vi skulle träna tramsfält (kontaktfält) men inte hade bestämt hur och improviserade.
På en agilityplan där man hade kunnat odla badankor i mängder, blev det tramsfälststräning på vippen. Jag brukar kreativt kasta mig rätt ut så fort bräddan har börjat tippa. Idag visade jag Apan att jag kan stå still på nervägen. Hon blev glad och improviserade en liten bana, släpade tom ut en plattunnel, jag älskar tunnlar, de är mina favorithinder!
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar