14 oktober 2010

Egentligen hade jag tänkt att berätta om vår agilityavslutning idag men jag och Apan är överens om att vi tar det en annan dag. Istället har vi tagit in den sista rosknoppen från trädgården och tänt ett ljus.Istället går våra tankar till en liten blå sheltiekille och hans kvarvarande flock. Igår gick hans förare bort. Vi har tränat ihop med dem hela sommaren och även om vi inte känner dem så väl så är det tragiskt. Vi har har haft trevligt ihop under träningarna. Våra apor har skrattat ihop och vi har lärt oss av varandra.

Hans förare har hållit på med hundsport i många år så jag är säker på att det väntar en välkomstkommitté på andra sidan regnbågsbron. Jag är också väldigt säker på att man kan köra agility där med. Ni kommer vara saknade!

Med sorgsna svansviftningar
Grå


1 kommentar:

Clara sa...

Tjena

Alltid sorgligt då man mister en kompis.
Tungt.