Agility, viltspår & flyttkaos!

Vi byter lya just nu och jag är djupt olycklig! Förra gången det fanns flyttkartonger med i mitt liv, fick jag nya apor och jag är helt nervös över att det ska hända igen. För att vara helt säker på att det inte sker så är jag som ett plåster på mina apor hela tiden och ser hela tiden till att jag har deras uppmärksamhet. Likaså försöker jag packa både mig och Tigger i alla kartonger jag hittar. Apan säger att hade bara tvåbeningsfarmor varit hemma så hade hon kört dit mig så att hon fick lite lugn och kunde jobba undan snabbare. Hon hotade med ett sådant där pestigt hundpensionat men jag vet allt hur man ska göra för att Apan ska bli tvungen att komma och hämta en fortare än fortast från sådana hemska institutioner. Man bara ställer sig vid sin dörr och skäller ett par timmar så är saken biff!

Apan ser till att jag får arbeta mycket så jag blir trött i både huvud och tassar. Denna veckan har vi spårat en hel del, tränat lydnad och för en gång skull, kunde vi vara med på agilityträningen ihop med vår grupp! Jag och Apan satsar vidare på att bli ett Team! Träningen gick toppen, Apan var som vanligt på fel plats vid fel tillfälle men jag fortsätter tålmodigt att hoppa fel hinder, för att hon ska lära sig att stå på rätt plats. Hon är inte hjälpt av att jag hoppar rätt hinder för då bara hon fortsätter att slarva! Vi avslutade agilityträningen med en rundbana, jag älskar rundbanor!! Då får alla se hur det ska se ut när en snygg, smidig och snabb hund hoppar bana, utan att Apan sabbar ens stil. Hon behöver bara springa intill och försöka se ut som om hon faktiskt vet vad hon pysslar med... som vanligt är det ju ytterst penibelt att man måste sluta i förväg för att ens Apa flåsar som om hon höll på att dö! Jag får allt släpa ut den där fetto-Apan i löpspåret när bytet av lya är överstökat!

Spåren vi har tränat här hemma har gått super. Jag fortsatte spåra trots att jag snavade efter den ena fasanen efter den andra. Matte var tvärsäker på att jag skulle briljera på spårträningen idag. Mitt spår kolliderade med en polares spår och när jag såg honom i skogen ville jag mycket hellre röja med honom än att leta rådjursklövar. Efter mycket dividerande mellan mig och Apan så följ jag till föga och letade upp klöven åt henne. Apan har anmält mig till anlagsprov och sade att vi nog får skrota den idén. Enligt apors tillkrånglade sätt att göra saker på så får man ju en nolla för att man gör viktigare saker än att spåra när man går prov... Instruktörsaporna sade att nästa gång får jag gå ett spår som är så snarlikt ett anlagsprov som möjligt. Apan har hotat med att vrida öronen av mig om jag inte skärper mig då - hon är så humorbefriad!

Vi ska strax åka ut till vår nya lya. Vi var där igår, aporna byggde staket. De påstår att jag är oartig när jag går in till grannaporna hela tiden. Grannapan undrade hur i hela friden ett sådant pyttigt staket ska hålla mig inne. Tss, hade han försökt hoppa staket med min Apa i närheten så hade han förstått. Jag har hoppat staket en enda gång, tro mig det är inte värt det och till Apans försvar, hon tog mig inte ens i nackskinnet men däremot tog det ett bra tag innan mina trumhinnor återhämtade sig...Men nu har Apan satt fart med de där kartongerna igen så nu måste jag packa Tigger. Apan har lovat att jag ska få titta på livs levand fotbollshulliganer idag så vi får allt skynda på om vi ska hinna det!

Med vänliga svansviftningar
Grå