12 september 2010

Weimeranertestad apa!

Det var viltspårskurs idag. Husse körde mig och Apan dit för hon hade jobbat och hur trafiksäker är hon då? Jag gillar inte att bli kvarlämnad i bilen så när alla aporna gick för att lägga spår så protesterade jag -högt! Husseapan härsknade och satte på mig det vidrigaste av tortyrredskap, det där äckliga halsbandet som sprayar äckeldoft på en - fyyyy dig Husseapan, du spelar med ojusta metoder!

Båda mina apor var jobbigt tjatiga idag, tjafsade om lydnad, att man skulle gå prydligt i kopplet och annat trams! Husseapan hotade med att beröva mig min manlighet och Matteapan var allmänt härsken och otrevlig. Påstod att jag hade lämnat vad liten hjärna jag nu har, hemma. Förstår ni hur jag har det egentligen?

Efter tusen evigheter och tråkväntan i bilen, var det dags att spåra och då bestämde jag mig för att testa mentalstatusen på Apan. Först skruvade jag upp hennes förväntan genom att göra ett klockrent spårupptag. Slängde en snabb blick bakåt i spåret och där gick hon och gjorde tummen upp till mig och såg nöjd ut. Jaha så den tröga tvåbeningen har snabbt förväntningar på slutresultatet bara det det börjar bra. Vi ger det en 5a på weimaranerskalan. På lättlurad sätter vi också en tillfällig 5a.

En bit in i spåret började jag testa apan på allvar. Först sprang jag fram och tillbaka i spåret ett par gånger. Det enda som hände var att apan låste linan så jag inte kunde röja runt hur som helst. 5an fick omvandlas till en 3a, det är inte bra när aporna står och hindrar en på det viset, poängavdrag!

Masade mig upp till första vinkeln, passade på att lyfta på benet ett par gånger på vägen. Studerade Apan noga men hon stod bara tyst med hårt ihoppressade läppar och blängde på mig på raden för provocerbar får jag motvilligt skriva en 2a, för bara någon månad sedan hade jag lätt kammat hem en 5a på det, undrar vad det är som har hänt med Apan?

Uppe vid första vinkeln beslöt jag mig för att göra ett storskaligt test på provokationen. Jag gick ur spåret, luktade på svampar, kvistar, spårsnitseln, tuggade ett löv, plockade upp nya spår efter svampplockare, lyfte på benet och nosade på de andra aporna som var med. Hela tiden stod bara Apan där tyst med låst spårlina och efter en lång stund när jag hade trasslat runt, pekade hon på spåret och kommenderade spår. Helt opåverkbar på weimaranerskalan och jag får ge henne en 1a. Fasiken! Typiskt min tur att hamna hos apor som har tålamod och inte ger upp!!

Plockade upp spåret eftersom jag hade hundraprocentig koll på var det var men övergick till småprovokationer. Tänkte att många bäckar små borde leda till en sprängd apsäkring och ett gott garv samt en 5a i protokollet men icke! Apan kammade hem en ny 1a! Dock hörde jag hur instruktörsapan tog ett kliv bakåt och tyst frågade Husseapan, exakt hur mycket testning min Apa tålde.

Bestämde mig för att Apan efter allt testande förtjänade en liten paus så jag stoppade ner nosen i spårkärnan och gjorde en paraduppvisning i hur det går till att spåra. Den apan som hade lagt spåret, hade försökt luras med en återgång - tssss! Under min värdighet att falla för sådana enkla knep, kom igen med något svårare!

På slutet kunde jag inte låta bli att testa apan en sista gång och började med några avstickare, det jag inte hade märkt var att Apan var inte längre de regelstadgade 5m bak i linan, hon var betydligt närmre och det var en mycket obehaglig ton i hennes röst när jag fick ett nytt spårkommando. På läskighet får Apan en 5a och betyget på lättlurad, sjönk till en 1a, jag är grymt besviken! En 1a, fatta vilket miserabelt liv man har som weimaraner när man inte kan lura sin apa!!!

Hittade min rådjursklöv och tänkte först dra med den men hann inte. Aporna tjattrade om spåret och det var nu min apa bekräftade sin 5a i läskighet. Hon tittade på mig med en blick som informerade mig om att om jag någonsin genomför en sådanhär sak igen så kommer jag att ångra mig djupt och tro mig, hon menade det!

Hon berättade för instruktören att hon hade tänkt ta mig ur spåret flera gånger på vägen eftersom jag inte brukade allvar. Instruktören berömde Apans tålamod och gav goda råd för fortsatt träning - blä! På uthållighet och envishetstestet kammar Apan därmed hem ytterligare en 1a!

Totalresultatet av mitt test är en besvikelse; en tålmodig, envis olurningsbar apa med höga förväntningar på prestationer i nivå med perfekt, jag är rökt! Jag kommer få jobba hela livet! Inget leka som man vill här inte! Kan man sälja sina apor på Blocket?

Med enstaka svansviftningar
Grå

2 kommentarer:

Clara sa...

Tjena
Blocket o blocket. Hur betalar vi annonsen? Vi måste då få egna mobiltelefoner. Ska kolla om sbk/skk säljer sånna till oss.
Bra kämpat.

Grå sa...

Meh! Det är ju plättlätt!
Jag har sett hur aporna gör, vi hänvisar till att vi bara tar emot mailsvar så märker aporna ingenting.

Betalningen är lite klurig men jag tänkte att om man uppgav Apans telefonnummer så debiteras hennes telefonräkning...

Men kolla med SBK/SKK du, tycker gott att man kunde få något vettigt för alla de där pengarna som aporna betalar in till dem varje år! Inte minsta grisöra får man av dem och det är rysligt snålt!