13 maj 2010

Linförighet

Kallas det när man traskar intill apan och glor på den hela tiden. Ytterligare ett märkligt ap-påfund! Vad är det för fel på att titta i riktningen man rör sig och se vart man sätter ner sina tassar?

Vi tränar korta pass av det när vi går morgonpromenad. Matte har klickern med sig och så avslutar vi promenaden med lite "Linförighet" och massor av bus. Det går riktigt bra, Matte ler åt mig och säger att jag har "gladöron" när vi gör det. Det är bara för att hon ser så glad ut när jag tittar på henne. Då bara måste jag fälla ihop mina öron och visa hur glad jag är tillbaka.

Vi jobbar mycket med de där svängarna när man gör helt om just nu. Vi glider isär när det kommer till dem. Ibland får vi till det och då följer jag Mattes ben precis hela tiden som om vi satt ihop. Ni ska höra apans jubel vid de tillfällena och det blir massor av bus. Försöker även jobba på vanliga svängar ibland men just nu är det helt om som ligger i fokus. Både från stillastående och från när vi är i rörelse.

Apan är som ni märker, petig och jobbar enbart med detaljerna just nu. Hon säger att det ger resultat i längden. Vi får se om hon har rätt!

Med vänliga svansviftningar
Grå

Inga kommentarer: