Mattes syn på saken

Eftersom den Grå odågan gärna framhäver sin förträfflighet, så tänkte jag, Matte, visa en annan sida av honom. För de som har träffat hans mamma eller innehar syskon till den Grå odågan, kan jag tänka mig att det inte är helt obekant. Bilderna är tagna av Husse och han äter en morot medan han tar bilderna. Morötter är av okänd anledning, helt oemotståndliga!

Bild 1: "Jag är inte här, jag sitter inte alls här under bordet och svälter och jag ser inte alls att du äter morot!"

Bild 2: "Bara så du vet det så är jag fortfarande inte här, under bordet och jag bryr mig inte alls om att du har en bit morot!"
Bild 3: Du råkar inte ha en bit morot till en svältande weimaran?
Bild 4: "Jag kan verkligen tänka mig den där moroten. Du vill garanterat inte ha den egentligen. Den är ju nyttig, ingenting för apor!" (Observera sagelfläcken!)
Bild 5: "MOROT!! Till mig, du är min bästa vän, eller tja, vi är vänner så länge moroten finns kvar, eller nått..."
Så är det att leva med en matglad och bufflig weimaran. Man har alltid en grå nos i närheten av det som är ätbart och det är alltid mest synd om den stackars svältande Grå...

/Matte